fredag 25 juni 2010

Ett underbart citat...

...som inte har ett jäkla dugg med Piratpolitik att göra...

"In all the human societies we have ever reviewed, in every age and in every state, there has seldom if ever been a shortage of eager young males prepared to kill and die to preserve the security, comfort and prejudices of their elders, and what you call heroism is just an expression of this fact; there is never a scarcity of idiots."
- ur boken "Use of Weapons" av Iain M. Banks



Iain Banks skriver ibland under namnet Iain Banks, ibland under namnet Iain M. Banks. M:et används i SF-noveller.

De flesta av Banks SF-noveller utspelar sig i ett samhälle som han kallar "the Culture", som styrs av intelligenta maskiner.

Utmärkt författare, för dem som klarar att läsa på engelska.

tisdag 22 juni 2010

Experternas kritik mot ACTA

Enligt ACTA-bloggen sitter nu "närmare 90 akademiker, experter och intresseorganisationer från sex kontinenter i Washington för att diskutera implikationerna av det fortfarande ej slutförhandlande ACTA-avtalet, och analysera det offentliga utkast som släpptes i april".

ACTA-bloggen sammanfattar kritiken som den ser ut hittills på ett överskådligt sätt, i morgon kommer den att få sin slutliga form.

För att göra en ännu kortare sammanfattning säger man att ACTA-avtalet i många mycket viktiga avseenden kommer att få precis de negativa effekter kritiker tidigare varnat för, men som förhandlarna påstått att det inte ska ge.

Kritiken finns här.

lördag 19 juni 2010

Vågmästarstrategin

Varför Piratpartiet inte är t.ex. ett libertarianskt parti

Det framförs lite då och då påståenden om att Piratpartiet skulle vara extremliberalt eller libertarianskt. Resonemanget grundar sig i att Piratpartiets grundvärderingar anses typiskt libertarianska. Om du följer länken ovan ser du dock att libertarianer står för en hel del saker som inte intresserar Piratpartiet.

Vidare är det givetvis så att Piratpartiets hjärtefrågor omhuldas av ideologiska inriktningar som täcker in alla partier i Sveriges riksdag idag. Att de, som är våra representanter för dessa partier, sedan inte har kompetens och ödmjukhet att förstå att de drar Sverige i en riktning som de själva skulle förfäras av om de bara förstod vad de gjorde, är en annan historia, och det är därför Piratpartiet finns.

Om du frågar mig är de libertarianska idéer, som inte finns med bland Piratpartiets hjärtefrågor, oftast hårresande naiva.

Men jag är ändå Piratpartist.

Jag gör gemensam sak med människor som betraktar samma idéer, som jag finner hårresande naiva, som ren och skär visdom. Och vem är jag att hävda att mina illusioner är närmare "sanningen" än deras?

Vi slår således våra påsar ihop för att nå ett gemensamt mål som är viktigare än exempelvis om staten sköter sjukvården eller ej.

Och det är just precis det som är det centrala i vågmästarstrategin: vi är beredda att samarbeta med såväl borgerliga som socialistiska partners, vad som hjälper oss bäst att nå våra mål.

I Europaparlamentet tillämpar vi redan idag denna princip praktiskt, och samarbetar där med den rödgröna gruppen.

Christian Engström "skryter" med att han är grönast, enligt statistik över hur lojalt olika ledamöter röstat inom sin grupp.

Det innebär sannolikt att han aktivt har motarbetat libertarianska idéer, helt i enlighet med sitt mandat.

Så försök att förstå och acceptera att en av grundidéerna med Piratpartiet är att vi inte ska kunna märkas med någon libertariansk, anarkistisk, kommunistisk, konservativ eller liberal etikett.

Piratpartiet är Piratpartiet och vår politik presenteras här.

Och även om vi, som privatpersoner, har åsikter även i icke-pirat-frågor, skiter Piratpartiet i, om sjukvården är i statlig eller privat regi.

måndag 7 juni 2010

Sveriges demokratiska kris

En av de starkaste anledningarna för mig att vara piratpartist är att den svenska demokratin befinner sig i en galopperande kris.

Detta är inget nytt. Redan på 70-talet hände två intressanta saker ungefär samtidigt: den ena var att Tage Danielsson började publicera artiklar i den syndikalistiska tidningen Arbetet, där han uttryckte skarp kritik mot socialdemokratin. Tage var själv socialdemokrat men besviken på partiets bristande intresse för gräsrötterna. Artiklarna finns samlade i böcker med namn som "Tage Danielssons samlade tankar från roten".

När jag läste boken för sisådär 10 år sedan tänkte jag ungefär "åh fan har det varit så här ända sedan 70-talet?".

Det Tage pekade på är ett demokratiskt problem: om en partielit bestämmer partiets politik utan att lyssna på sina gräsrötter, har de egentligen inget mandat att föra den politiken; det mandat de egentligen får i det läget är att inte föra något annat partis politik.

Skillnaden är mycket väsentlig.

Den andra saken som hände ungefär i mitten av sjuttiotalet var att borgarna vann sitt första val på mycket länge 1976. Det kan ha funnits ett samband mellan dessa händelser men det är inte vad jag far efter här.

Borgarna var på den tiden tre (KD var för små för att få vara med) såpass självständiga partier att regeringen faktiskt sprack och centerns Thorbjörn Fälldin fick lämna statsministerposten till förmån för folkpartiets Ola Ullsten, som blev statsminister i en minoritetsregering fram till nästa val.

Det var nämligen på den tiden Centern stod för sitt miljöengagemang och det var självklart för dem att vara emot kärnkraften. Och man var faktiskt tillräckligt idealistisk för att låta den första borgerliga regeringen på årtionden spricka för kärnkraftfrågans skull.

Idag är det få som bryr sig om vad deras gräsrötter vill. Moderaterna har blivit sossar, sossarna har blivit folkpartister och folkpartisterna har blivit stockkonservativa. För att nämna några exempel.

Kombinera detta med att man numera organiserar sig i två allianser där makten över valprogrammet åtminstone delvis står i proportion till det senaste valresultatet så har vi ett ännu större problem med vilken politik man har mandat att föra.

Så till något helt annat, stå ut med mig en stund...

På 80-talet var avlyssning av telefoner, även om man hade konkreta misstankar om grova brott, tillräckligt kontroversiellt för att orsaka stora skandaler med fullt mediedrev.

Idag är avlyssning inte kontroversiellt alls. Frågan är inte längre om man ska få avlyssna, utan hur lösa grunder som ska räcka för att motivera det.

Det är idag tillåtet för polisen att ta sig in i ditt hem och montera avlyssningsutrustning utan att du är misstänkt för något brott alls. Det räcker om en i din bekantskapskrets är misstänkt, och brottet behöver inte vara särskilt grovt.

Dessutom får polisen använda överskottsinformation, dvs. information som inte är relaterad till den misstänkte, som grund för att starta en förundersökning.

Det är bara de två första punkterna i listan hos opassande.

Lägg nu detta till det demokratiska problemet jag beskrev först.

Som om inte detta vore nog, har vi en rättsstat där åklagare låter Säpo komma undan med grundlagsbrott för att de är inkompetenta, där poliser använder narkotikalagstiftningen för att trakassera medborgare som inte begått eller misstänks ha begått något brott, börjar det bli för mycket?

Låt mig bara påpeka att en fungerande rättsstat är en viktig hörnsten i en fungerande demokrati.

Jag har ännu inte nämnt oproportionerliga straff (att lagstiftningen i stort motsvarar medborgarnas moral är en förutsättning för förtroendet för rättssystemet, som är en förutsättning för... just det ja att demokratin ska kunna funka) eller ens fått med ordet "censur" men jag kanske kan bromsa här...

Vill man återställa demokratin och friheten i vårt land är det ett absolut nödvändigt villkor att Piratpartiet kommer in i riksdagen i höst. Annars kommer jordskredet att fortsätta accelerera och det kommer att bli mycket svårt att få ordning på det elände de hinner ställa till med till 2014. Se bara vad de har gjort sedan 2006.