tisdag 28 december 2010

Bevisat: Övervakning ger inte säkerhet

Originalartikel av Zac.

Zacs artikel i korthet (den är inte särskilt lång i sin helhet men om du är riktigt lat så får du en sammanfattning här):

  • Det finns c:a 10.000 övervakningskameror i London, som har c:a 7,5 milj invånare
  • Detta kostar 200 miljoner pund om året
  • Detta resulterar enligt Londonpolisen i 6 uppklarade brott per dag
  • Enligt Londonpolisens statistik begås över 2200 brott per dag
  • Zac uppskattar att 200 miljoner pund om året skulle räcka till ungefär 8300 poliser
Så till 10.000-kronorsfrågan; skulle dessa dryga 8000 poliser kunna klara upp fler än 6 brott om dagen?

Bra skrivet, Zac!


Uppdatering: om vi tänker ett steg längre: anta för skojs skull att Zacs uppskattning är lite överoptimistisk; säg att man kanske bara kan anställa 6000 poliser. (Jag väljer naturligtvis den siffran för att den blir enkel att räkna på.)

Då har vi situationen att om 1000 poliser kan klara upp ett brott per dag, så är det ekonomiskt break-even jämfört med kamerorna.

Om 1000 poliser kan klara upp två brott per dag, så får vi alltså redan där dubbel utdelning per investerad krona! Och därtill att vi slipper kränka medborgarnas integritet!

Om vi återgår till att betrakta Zacs uppskattning som realistisk, får vi ungefär 1400 poliser som ska klara upp två brott per dag för att få dubbelt tillbaka, utan integritetskränkning.

Låter både görbart och önskvärt, tycker jag.

Uppdatering 2: Zacs källa för siffrorna 10.000 kameror och 200 miljoner pund.

Svärmfail

Jag har inte så mycket att säga om organisation, makt och ansvar, eftersom det är frågor jag inte har något större intresse av att sätta mig in i. Men jag tror mig se ett stort problem i alla fall, så jag delar med mig av min tanke/observation och lämnar över till andra att dra slutsatser om det.

Torbjörn Jerlerup skrev igår detta inlägg, som slutar med vad jag ser som ett ganska fult påhopp på PP (svar på tal). Men det finns ett viktigt korn av sanning i hans kritik; våra sjökort, och vårt valmanifest, var en spretig samling tekniska detaljer som var dömda att misslyckas med att skapa något intresse hos allmänheten.

Därmed kvarstod allmänhetens bild av PP som fildelarparti.

Vad vi behöver göra är att formulera vår politik i flera abstraktionsnivåer, allt från enkla slogans, via allt mer detaljerade/heltäckande resonemang och ända ner i ungefär det som vårt valmanifest var.

Och så måste vi sedan välja att presentera vår politik på en högre abstraktionsnivå än valmanifestets.

Frågan är: hur åstadkommer vi detta?

Är den låga abstraktionsnivån ett resultat av svärmmetodiken?

Vad kan vi använda för metoder för att nå bättre mål?

Denna bloggpost inspirerades av Emil Isbergs artikel om Dexions kritik mot PP.

måndag 27 december 2010

Regarding Bradley Manning

I just read this article about how Wired's Senior Editor Kevin Poulsen apparently possesses, but refuses to disclose, chat logs proving that Bradley Manning was indeed the one who blew the whistle on the U.S. wars.

Also, the article questions the reliability of Adrian Lamo, who is the one alleging Bradley Manning to be the whistleblower.

My very simple question is this; is there any evidence that the chat logs are authentic? If Lamo's credibility is questioned, should not the authenticity of the only evidence - of which he is the source, if I understand correctly - also be questioned?

Just a thought.

And remember - Bradley Manning has now been detained by the FBI for more than half a year, and is still not charged with any criminal acts whatsoever.

söndag 26 december 2010

Vidare funderingar

Emma Opassande skriver klokt om att det kanske inte nödvändigt behöver vara så att bara för att USA ber oss att göra si eller så, och vi sedan gör det, så måste det implicera att vi gör som USA säger.

Det kan nämligen vara så att de ber våra politiker att göra något de ändå hade tänkt göra.

Copyriot är inne på samma spår.

Men det finns ett problem med det här; hur ska man tolka regeringens agerande, då?

Vi har, å ena sidan, alternativet att de inte alls agerat marionetter utan gjort det de gjort för att de tycker att det är bra politik.

Alliansen har alltså:

  • Gjort helt om i sin inställning till massövervakning - alltså övergett sina ideologier till förmån för det populistiska blaj vi nu ser
  • Gett oss FRA-lagen - men FRA kan bara spana mot hederligt folk, eftersom de fula fiskarna enkelt undgår deras garn
  • IPRED, som ger privata företag rätt att bedriva polisverksamhet på ett ytterst rättsosäkert sätt
  • Polismetodutredningen, som ger polisen större befogenheter på rättssäkerhetens bekostnad
  • Bestämt sig för att komplettera utrullningen av Die Neue DDR med en onödigt brutal implementering av datalagringsdirektivet.
Hur förklarar man detta fullkomligt horribla beteende från en regering som enligt sina egna ideologier borde göra allt för att motverka de här dumheterna?

Ett alternativ är ju att säga att ok de är styrda av USA som agerar för sitt näringsliv. Det finns en logik i det, de har ju kört bananrepubliker förr.

Ett annat alternativ är att de själva ville föra den politiken. Hur trovärdigt låter det? Jag kan inte acceptera den tanken. Varför skulle moderaterna, centern och folkpartiet (och sossarna) vilja rulla ut Die Neue DDR i Sverige?

Det känns som att det börjar gro något metalliskt i min hårbotten, det måste finnas någon annan förklaring än dessa.

Det är klart att det kan finnas andra förklaringar till att de stora partierna kastat sina ideologier på soptippen. Det kan finnas andra orsaker till att de tycker det är bra med massövervakning, kanske helt enkelt att de inser att det inte går att förena den grad av privatisering och de låga skatter de infört med ett fungerande rättssamhälle, så då väljer man att offra rättssamhället på privatiseringens och de låga skatternas altare. VA?

Man kanske inte ska försöka förstå. Som synes spårar det fort ur om man försöker.

Uppdatering: bra skrivet av Farmor Gun.

lördag 25 december 2010

Så... vi lever i en fri demokrati, säger du?

Okej.

Då kanske du kan förklara det här för mig.

Jag förstår nämligen inte.

Om vi vore en fri demokrati, skulle väl inte våra politiker göra som USA säger, när USA säger det, för att ge USAs företag konkurrensfördelar?

Även när det USA säger är, avskaffa meddelarfriheten och budbärarimmuniteten, kort sagt, kasta demokratin i sopkorgen!

Och nej, det här är inte några foliehattars konspiratoriska fantasier. Det finns hårda bevis.

Så, snälla.

Det finns ett kommentarsfält här nedan.

Om du på fullt allvar anser att vi lever i en fri demokrati, och att Fredrik Reinfeldt och hans regering är något annat än landsförrädare, förklara för mig.

Jag fattar det inte.

Fler om detta: Fredriks blogg, Gothbarbie, Henry Rouhivuori, Scaber Nestor, HAX, Beelzebjörn, Pippi Pirat, Webhackande, Sultans Blogg (kolla hans favicon), Copyriot

Uppdatering (tack, Beelzebjörn för länken): WTF?

torsdag 23 december 2010

Historia

Det svenska ordet "historia" har ett par olika betydelser vi är vana att lägga in i ordet.

En är betydelsen "en uppdiktad berättelse", som typiskt används för underhållning.

Den andra ville jag först kalla "en berättelse om en verklig händelse" men det känns lite... hmmm... inte riktigt bra; redan i grundskolan fick jag lära mig att historien skrevs av krigens vinnare, så även i den bemärkelsen är en "historia" mer eller mindre uppdiktad.

Men våra historiker gör väl trots allt sitt bästa för att bringa reda i vad som verkligen hänt, åtminstone beträffande de händelser som vi tror påverkat vår samhällsutveckling i stort.

Man kan säga att ett slags krig pågår just nu, mellan WikiLeaks och alla demokratins fiender, av vilka USA lite otippat visat sig vara den argaste.

Men det är inte bara där kriget står, utan i alla parlament och domstolar och på alla tidningsredaktioner i åtminstone hela västvärlden, kanske i hela världen.

Här i Sverige står nu datalagringsdirektivet för dörren.

Ett beställningsjobb från USA, enligt dokument från WikiLeaks.

Motståndet i vårt parlament kommer från V (länk till deras motion) och MP.

Frågan är hur långt det räcker denna gång. Förhoppningen från V och MP är att de ska få stöd av tillräckligt många som röstar mot sitt parti för att kunna bordlägga frågan i minst ett år, så att vi ska kunna åtminstone se vad EU kommer fram till i sin utvärdering av direktivet innan vi utropar Sverige till Die Neue DDR.

En annan sak man kan undra över är hur historieskrivningen kommer att se ut efteråt? Eftersom historien skrivs av vinnarna är den förmodligen inte alltid 100% sanningsenlig och nog inte värst rättvis (om man nu inte på nazistiskt manér anser att den starke har en självklar rätt att trampa på den svage).

Men låt oss leka med tanken; hur skulle en rättvis historieskrivning av dagens händelser te sig?

Skulle vår nuvarande statsminister bli hågkommen som "Fredrik Förrädaren"?

Eller skulle en rättvis historieskrivning lägga skulden längre ner, hos de tjänstemän som uppenbarligen har glömt vem de tjänar?

Just nu ser det mörkt ut för demokrater och frihetskämpar, så historieskrivningen kommer kanske snarare att utmåla Reinfeldt som en ansvarsfull landsfader som tog krafttag mot det anarkistiska buset och kriminaliteten. Förhoppningsvis kommer framtidens historiker att klia sig i huvudet när de ser att kriminaliteten inte sjönk och att anarki inte tycks ha varit någon populär politisk åskådning.

Eller, vad vi egentligen hoppas på är väl att de onda förlorar och Fredrik blir skändligen avsatt och hågkommen som "Fredrik Förrädaren"?

Eller hur?

lördag 18 december 2010

Hur långt ska det gå innan du vaknar?

Nu har alltså regeringen bestämt att public service-företag inte ska få utnyttja sin yttrandefrihet, utan alla nya programidéer ska först granskas och godkännas av regeringen.

Detta är förstås censur och ett åsidosättande av den fria marknadens regler, eftersom public service missgynnas till förmån för övriga medier.

Den som trott att vår regering respekterar demokrati, dags att se vad de gör och erkänna vad det är?

Den som trott att allianspartierna är för en fri marknad, borde nu begripa att den tiden en gång för alla är förbi?

Om det inte räckte med IPRED, menar jag.

Detta hat mot fria medier är obegripligt, men det finns människor som verkar hata public service bara för att det är sossarna som instiftat det, och inte vill medge att public service kanske kan vara något riktigt rätt tänkt i ett liberalt samhälle, bara för att man hatar allt sossarna gjort på ryggmärgsreflex.

Nå, det är tydligen de stora medieföretagen som ensamma ska få sätta den politiska agendan i vårt land genom att välja vilka problem som finns och vilka problem som inte finns. Det finns t.ex. inget problem med att införa massövervakning av oskyldiga svenskar; aktörerna på mediemarknaden har bestämt att det inte är något problem.

Och fåren i skocken resonerar som så: syns inte, finns inte. Att några små pirater står vid sidan om och gapar är oväsentligt; ingen annan gapar, så håll käften, foliehattar!

tisdag 14 december 2010

Vad är framgång för en terrorist?

En enda smäll var allt som krävdes för att Morgan Johansson (S) skulle tappa koncepterna.

Nu är det plötsligt helt ok med just den ändamålsglidning av FRA-lagen som oppositionen krävde garantier emot för att gå med på att rösta igenom den.

Så låt oss ta en liten, liten funderare på vad FRA kan åstadkomma.

Vi kanske ska börja med att fundera på vad en terrorist, spion eller grov brottsling kan åstadkomma, om de nu vill undgå FRA:s nät.

Kryptering. Det är bara att googla lite så vet man hur man ska kryptera sin kommunikation. Och - som av en händelse - hur man krypterar den så bra att FRA inte kan dekryptera den.

Det är alltså tekniskt omöjligt för FRA att komma åt dem de ska spana efter, annat än i det fall då de som ska spanas efter är totalt hjärndöda.

Och i så fall är de nog tämligen harmlösa.

Så vad kan alltså FRA åstadkomma?

Jo, de kan kartlägga ditt liv, mitt liv, våra barns liv, kort sagt, hederliga och/eller harmlösa människors liv. Det är det enda de faktiskt kan göra.

Och nu står alltså Morgan Johansson och tycker att det inte räcker med att klantarslena på FRA ska få göra det utan nu ska Säpo-mupparna få vara med också. Lika bra att du talar om alla dina hemligheter för din arbetsgivare själv, annars kommer en klant på Säpo att läcka dem dit. Eller?

Vill avsluta med att citera Hans Lindblad, ur en text som finns i sin helhet här:

Ofta åberopas terrorism. Den erfarenhet vi har är att sådan kan leda till förlust av människoliv men den är inget hot mot staters framtid eller demokratin. New York, Pentagon, London och Madrid har varit föremål för attacker. Men ingen kan säga att USA, Storbritannien eller Spaningen som stater försvagats av detta. Tvärtom har terroristernas dåd snarast ökat befolkningens sammanhållning. (Det är inte konstigt, redan under de tyska bombanfallen mot London 1940 kunde alla se att effekten psykologiskt blev att motståndsviljan och uppslutningen kring demokratin och mot diktaturstater ökade.)

I den mån det förekommit integritetskränkningar under senare år så är det inte till följd av attentat utan på grund av beslut fattade av länderna själva. Sympatierna för USA steg efter 11 september. Det är inte World Trade Center utan Guantanamo som gjort att USA:s anseende kraftigt försvagats.

Skulle någon förgifta vatten i svensk kommun och ett stort antal människor avlider av detta så är det förluster just i mänmniskoliv, men det är inget som hotar svensk demokrati.
Att motverka sådant är en polisuppgift, men jag undrar om inte en del leds fel tankemässigt genom att bekämpningen av terrorism ibland anges som en del av säkerhetspolitiken. Det kan leda till att man tar till åtgärder som möjligen kan aktualiseras i krigstid men som går alldeles för långt i ett normalt samhälle.
(Kommentar: det står "Spaningen" ovan, jag gissar att det som avses är "Spanien" men jag lämnar det ändå som det är för att citera korrekt ifrån min källa.)

Han har rätt, så rätt. Det är inte terroristerna som tar våra rättigheter ifrån oss. Det är våra politiker som gör det.

lördag 11 december 2010

Rätt men fel, Hallberg...

Lyssnade i morse på reprisen av "Spanarna" i P1.

Ja, jag vet, det är satir och deltagarna är ofta mer kreativa än pålästa.

Men jag vill ändå kommentera dagens spaning av Jonas Hallberg, lite grann som om den vore på allvar. Jag ber om ursäkt för detta, men motiverar inlägget med att även det som sägs i skämtsamma ordalag tas på allvar i en utsträckning som nog skulle ge många kulturpersonligheter en känsla av olust i magen, om de bara visste...

Han säger där att WikiLeaks håller på att utrota våra hemligheter.

Där missar han en mycket viktig detalj.

Det är denna: WikiLeaks har hittills inte publicerat ett ord om mig.

De kommer förmodligen aldrig att göra det, och om de någonsin skulle göra det, är det sannolikt inte jag som är huvudperson i det beskrivna, och jag är i så fall troligen avidentifierad.

Då undrar kanske vän av ordning vem fan jag är och varför någon skulle vilja skriva om mig på en sajt som tillhandahåller källmaterial för journalister?

Och det gör han/hon med rätta. Jag åtnjuter ingen förtroendepost, jag har ingen högt uppsatt position inom något stort företag. Jag är inte ens journalist. Jag är förvisso bloggare, men jag tror ärligt talat inte att det är särskilt många som läser min blogg. Framför allt är jag inte vald att representera någon annan. Och om vi lever i en fungerande rättsstat (nej, Sverige är inte en sådan längre) och det inte finns några konkreta misstankar om att jag har begått brott, så finns det noll och ingen anledning alls att granska mina göromål, än mindre rapportera om dem.

Tyvärr har Hallberg rätt i ett avseende; våra hemligheter är förvisso på väg att utrotas. Men det är inte WikiLeaks som står för hotet.

Det är FRA-lagen, IPRED, datalagringsdirektivet; det är Ask, Bodström, Reinfeldt & Co; det är våra folkvalda politiker som har glömt vem som tjänar vem och det är de som är hotet mot vårt samhälle. Det är de som försöker utrota våra hemligheter.

I den omfattning som WikiLeaks verkligen utrotar några hemligheter så är det hemligheter som inte hade något existensberättigande till att börja med i alla fall. Och det är ju bara bra.

Om ingen av länkarna till WikiLeaks fungerar kan du prova att leta här.

fredag 10 december 2010

Who poses the greater threat; Usama bin Ladin or Barack Obama?

(This text was inspired by this article (written in Swedish).)

Why are we afraid of terrorists?

Is it because they can arbitrarily blow us to pieces when we least expect it?

Not for me. I don't walk around worrying that they will blow me or my loved ones up.

Is it that they may blow our aeroplane to smithereens while we're on it?

That does not worry me much either, and no, that's not thanks to the absurd security checks on the airports; it's simply because there are not enough terrorists per aircraft to really worry me.

What is it that makes terrorism so bad (except for the obvious fact that they maim and kill innocent people at random)?

What makes it so bad is this; it is generally considered a major threat to our democratic societies.

Ok.

So if a terrorist should set off a bomb that killed my family, how would that be a threat against democracy?

In no way, that's how. It would cause the loss of innocent lives, but our democracy would continue unaffected. That is, unless...

Unless our politicians decide to "fight" terrorism by supervising us 24/7, stealing our freedoms one by one... undermining our freedom of speech, gradually lowering the demands of proof for punishment by law, writing new laws that allow more arbitrary mechanisms to decide who is innocent and who is guilty...

...transforming our societies from civilizations where we were considered innocent until proven otherwise to totalitarian regimes where we're considered guilty until proven innocent...

...and who drives this development? Usama bin Ladin? No way, he merely sits hiding somewhere, if he is indeed still alive.

Barack Obama? Well, I don't see him opposing it fiercely, while people in power all across the U.S.A. spit in the face of freedom of speech, calling for or taking harsh action against WikiLeaks and Julian Assange, endorsing surveillance in the name of copyright, promoting censorship in the name of "morality"... And a republican president would probably, like Obama's predecessor, only speed up the negative process.

So who poses the real threat to democracy? The terrorist or the useful idiot who allows and endorses more surveillance, arbitrary legislation, censorship...?

Don't take my word for it. Find out for yourself.

söndag 5 december 2010

WikiLeaks is dead! Long live WikiLeaks!

We can see now how high politicians call WikiLeaks and Julian Assange "criminal", call for the assassination of Assange (which in itself is, in most "civilized" countries, a criminal act), tries to shut WikiLeaks down, and in general show their true, and very ugly, colours.

So now we face war.

War against freedom, democracy and simple decency. This war is waged by the people in power, our politicians, against us, the people.

And here's the first counterstrike: WikiLeaks is (surprise!) resurrected, and can be found on this address:
http://wikileaks.ch

You can always find a WikiLeaks mirror at:
http://mirror.wikileaks.info

Weshall never surrender.
 - Winston Churchill