Hur var det nu med nedladdningen och de stackars artisterna?
"To everyone all over the world that ever picked me (or even a leg or arm) up, I am always (although not always visibly) grateful and ready to do the same in return. As for the other kind: It's not working, is it? AHAHAHAHAHAHAHAHAHA!" - Lemmy Kilmister
Apple har nu lanserat sin iPad. Den har placerats under samma ok som iPhone och iPod Touch, dvs applikationer kan bara laddas ner via AppStore.
Det innebär att en applikation måste godkännas av Apple (som kan underkänna en applikation på helt godtyckliga grunder) innan den kan installeras.
Detta står i bjärt kontrast till exempelvis en PC, där du inte bara kan installera vilka program som helst utan att be Microsoft, Linus Torvalds eller någon annan om lov; du kan installera vilket OS du vill på maskinen också. Du kan till och med, som t.ex. Linus Torvalds, skriva ditt eget OS och installera det. Om du har kunskap och ork.
Ta nu en liten funderare över detta; vad har denna frihet inneburit för PC:n?
Vi kan börja med att räkna upp några negativa saker:
Finns det något positivt då?
Jodå!
Kort sagt, allt som gör PC:n och internet till något att ha kommer ur det kreativa eldorado som en generell plattform som en PC utgör. Som en iPad inte är och kanske aldrig kommer att bli.
Då tycker några kanske att "vadå, det går ju att jailbreaka den?"
Jo men för det första: att jailbreaka är att bryta mot Apples restriktioner, det är inte meningen att det ska gå att göra så, och jag tror inte Apple tillåter det i sina licensavtal heller (men det har jag ärligt talat inte kontrollerat).
Jo men för det andra: jailbreak är bara delvis en lösning på problemet; den gör det möjligt att installera program från godtyckliga källor, men det finns fortfarande många saker som är mer eller mindre oöverstigligt svåra att åstadkomma i och med att allt i burken är proprietärt och hemligt.
Så det blir i alla fall en rejäl hämsko för kreativiteten.
Så om man då vill engagera sig för en ljusnande och produktiv framtid bör man, tycker jag, alltså:
FSF skriver läsvärt i ämnet, skriv på deras protest. Jonathan Zittrain har skrivit en bra bok i ämnet. Han har också en bra blogg.
Apple har nu lanserat sin iPad. Den har placerats under samma ok som iPhone och iPod Touch, dvs applikationer kan bara laddas ner via AppStore.
Det innebär att en applikation måste godkännas av Apple (som kan underkänna en applikation på helt godtyckliga grunder) innan den kan installeras.
Detta står i bjärt kontrast till exempelvis en PC, där du inte bara kan installera vilka program som helst utan att be Microsoft, Linus Torvalds eller någon annan om lov; du kan installera vilket OS du vill på maskinen också. Du kan till och med, som t.ex. Linus Torvalds, skriva ditt eget OS och installera det. Om du har kunskap och ork.
Ta nu en liten funderare över detta; vad har denna frihet inneburit för PC:n?
Vi kan börja med att räkna upp några negativa saker:
Finns det något positivt då?
Jodå!
Kort sagt, allt som gör PC:n och internet till något att ha kommer ur det kreativa eldorado som en generell plattform som en PC utgör. Som en iPad inte är och kanske aldrig kommer att bli.
Då tycker några kanske att "vadå, det går ju att jailbreaka den?"
Jo men för det första: att jailbreaka är att bryta mot Apples restriktioner, det är inte meningen att det ska gå att göra så, och jag tror inte Apple tillåter det i sina licensavtal heller (men det har jag ärligt talat inte kontrollerat).
Jo men för det andra: jailbreak är bara delvis en lösning på problemet; den gör det möjligt att installera program från godtyckliga källor, men det finns fortfarande många saker som är mer eller mindre oöverstigligt svåra att åstadkomma i och med att allt i burken är proprietärt och hemligt.
Så det blir i alla fall en rejäl hämsko för kreativiteten.
Så om man då vill engagera sig för en ljusnande och produktiv framtid bör man, tycker jag, alltså:
FSF skriver läsvärt i ämnet, skriv på deras protest. Jonathan Zittrain har skrivit en bra bok i ämnet. Han har också en bra blogg.
Bilden är skapad av Rick Falkvinge.

Bilden är skapad av Rick Falkvinge.

När jag läste och kommenterade det här inlägget hos Yami och Pandorna fick jag lära mig att det korrekta citatet av Samuel Johnson är som i rubriken, och inte "The road to hell is paved with good intentions", som jag tidigare har trott.
Nu spelar det kanske inte så stor roll ifall det är helvetet självt eller vägen dit som är stenlagd med goda intentioner, det är ju de förrädiska goda intentionerna som är centrala.
Jag kommenterade också en artikel nyligen av Johan Pehrson (FP), där jag ställde frågan om de åsikter han torgförde inte var snarare konservativa än liberala. Jag fick "svar på tal" av signaturen Per.
Han tyckte inte att man skulle fästa alltför stor vikt vid att etikettera åsikter som ditt eller datt om jag förstod honom rätt.
Jag skulle vilja använda detta som ett exempel att luta några av mina resonemang emot.
Så hur är det då med principer och ideologier, är det något att bry sig om och hur mycket ska man i så fall bry sig?
Those are my principles, and if you don't like them... well, I have others.
- Groucho Marx
Vi har det här med teori och praktik. Som vänstersympatisör har jag ibland fått höra från vänner med mer borgerliga värderingar att "socialism är en vacker tanke, tyvärr fungerar det inte i praktiken".
Tja... man kan ju faktiskt säga samma sak om kapitalism, eller kanske till och med vilken ism som helst. Det är den berömda skillnaden mellan teori och praktik.
Det är nog lätt att få för sig att Piratpartister är en samling extrema liberaler, en del journalister har gjort den tolkningen och publicerat den i artiklar. (Om någon har en länk, lägg den gärna i en kommentar.)
Och i vissa avseenden stämmer det nog, om än kanske inte i alla.
Man måste kanske kunna vara pragmatisk när man kommer till makten, och våga sig på att hellre göra det som ger det önskade resultatet än att göra det som ideologin dikterar, om det i någon situation uppstår en konflikt mellan dessa intressen. Samtidigt som det gäller att vara ytterst försiktig när man "bryter mot reglerna", så att man inte oavsiktligt motverkar sitt eget syfte.
För att återknyta till vår lille folkpartist och hans tillskyndare Per så tycker jag dock att Pers argument låter väldigt mycket som en väldigt dålig bortförklaring, med tanke på att Johan Pehrsons klavertramp består just i att håna det han borde hålla heligt, om han nu är liberal.
Jag är ganska säker på att både Johans och Pers intentioner är goda.
Men jag tror att min slutsats ändå måste bli följande:
Vissa saker måste få vara heliga.
Hur hittar man då rätt i djungeln?
Det kanske är klokt att titta mer på vad ett parti faktiskt gör än vad de säger sig göra när man väljer. Som t.ex. Thomas Bodström (S) som säger sig värna om integriteten samtidigt som han varit en drivande kraft bakom datalagringsdirektivet, FRA-lagen m.m. Eller Beatrice Ask som företräder ett parti som skriver så här på sin hemsida: "Vi arbetar för att stärka respekten för de mänskliga fri- och rättigheterna. Ett fritt och öppet meningsutbyte och respekt för den enskildes personliga integritet är grundläggande värden i en demokrati."
Alltså samma parti som tvingade sina riksdagsledamöter att rösta för FRA-lagen på ett riktigt otäckt sätt.
Piratpartiet lär inte ha hunnit göra så mycket på nationell nivå inför riksdagsvalet i höst, men titta in till HAX och Christian så får ni åtminstone veta vad vi gör i EU!
När jag läste och kommenterade det här inlägget hos Yami och Pandorna fick jag lära mig att det korrekta citatet av Samuel Johnson är som i rubriken, och inte "The road to hell is paved with good intentions", som jag tidigare har trott.
Nu spelar det kanske inte så stor roll ifall det är helvetet självt eller vägen dit som är stenlagd med goda intentioner, det är ju de förrädiska goda intentionerna som är centrala.
Jag kommenterade också en artikel nyligen av Johan Pehrson (FP), där jag ställde frågan om de åsikter han torgförde inte var snarare konservativa än liberala. Jag fick "svar på tal" av signaturen Per.
Han tyckte inte att man skulle fästa alltför stor vikt vid att etikettera åsikter som ditt eller datt om jag förstod honom rätt.
Jag skulle vilja använda detta som ett exempel att luta några av mina resonemang emot.
Så hur är det då med principer och ideologier, är det något att bry sig om och hur mycket ska man i så fall bry sig?
Those are my principles, and if you don't like them... well, I have others.
- Groucho Marx
Vi har det här med teori och praktik. Som vänstersympatisör har jag ibland fått höra från vänner med mer borgerliga värderingar att "socialism är en vacker tanke, tyvärr fungerar det inte i praktiken".
Tja... man kan ju faktiskt säga samma sak om kapitalism, eller kanske till och med vilken ism som helst. Det är den berömda skillnaden mellan teori och praktik.
Det är nog lätt att få för sig att Piratpartister är en samling extrema liberaler, en del journalister har gjort den tolkningen och publicerat den i artiklar. (Om någon har en länk, lägg den gärna i en kommentar.)
Och i vissa avseenden stämmer det nog, om än kanske inte i alla.
Man måste kanske kunna vara pragmatisk när man kommer till makten, och våga sig på att hellre göra det som ger det önskade resultatet än att göra det som ideologin dikterar, om det i någon situation uppstår en konflikt mellan dessa intressen. Samtidigt som det gäller att vara ytterst försiktig när man "bryter mot reglerna", så att man inte oavsiktligt motverkar sitt eget syfte.
För att återknyta till vår lille folkpartist och hans tillskyndare Per så tycker jag dock att Pers argument låter väldigt mycket som en väldigt dålig bortförklaring, med tanke på att Johan Pehrsons klavertramp består just i att håna det han borde hålla heligt, om han nu är liberal.
Jag är ganska säker på att både Johans och Pers intentioner är goda.
Men jag tror att min slutsats ändå måste bli följande:
Vissa saker måste få vara heliga.
Hur hittar man då rätt i djungeln?
Det kanske är klokt att titta mer på vad ett parti faktiskt gör än vad de säger sig göra när man väljer. Som t.ex. Thomas Bodström (S) som säger sig värna om integriteten samtidigt som han varit en drivande kraft bakom datalagringsdirektivet, FRA-lagen m.m. Eller Beatrice Ask som företräder ett parti som skriver så här på sin hemsida: "Vi arbetar för att stärka respekten för de mänskliga fri- och rättigheterna. Ett fritt och öppet meningsutbyte och respekt för den enskildes personliga integritet är grundläggande värden i en demokrati."
Alltså samma parti som tvingade sina riksdagsledamöter att rösta för FRA-lagen på ett riktigt otäckt sätt.
Piratpartiet lär inte ha hunnit göra så mycket på nationell nivå inför riksdagsvalet i höst, men titta in till HAX och Christian så får ni åtminstone veta vad vi gör i EU!
Scaber Nestor om Sonys kontrakt med Idol-artisterna. Blir nog inga pengar kvar till artisterna där.
Vänta nu... var det inte för de stackars artisternas skull Sony (och EMI och Universal och Warner) skulle avskaffa vår rättssäkerhet, införa storebrorssamhället och sätta skyhöga straff för fildelare?
Trovärdighet nolla.
Se även FMSJs inlägg om artister och få betalt. Och varför inte slå om rodret helt och läsa Emma opassandes inlägg om hur det faktiskt kan gå till.
Scaber Nestor om Sonys kontrakt med Idol-artisterna. Blir nog inga pengar kvar till artisterna där.
Vänta nu... var det inte för de stackars artisternas skull Sony (och EMI och Universal och Warner) skulle avskaffa vår rättssäkerhet, införa storebrorssamhället och sätta skyhöga straff för fildelare?
Trovärdighet nolla.
Se även FMSJs inlägg om artister och få betalt. Och varför inte slå om rodret helt och läsa Emma opassandes inlägg om hur det faktiskt kan gå till.