söndagen den 2:e oktober 2011

Nystart

Jag har tröttnat på detta eviga mörker och startat en ny blogg.

Där skriver jag också två eller tre rader om varför, men vänta dig ingen uppsats. ;)

lördagen den 6:e augusti 2011

Terrorhotet: Regeringen fokuserar på detaljer


I DN igår skrev Fredrik Reinfeldt, Birgitta Ohlsson och Beatrice Ask en artikel med rubriken "Det här ska vi göra för att förebygga extremismen", och i de inledande raderna refererar man till en tidigare varning för att det offentliga samtalet inte får fokusera ensidigt på den "våldsbejakande islamismen".

Men de missar det stora och övergripande problemet, roten till det onda. Demokratiunderskottet.

Vi har, åtminstone på papperet, demokrati i Sverige. Men hur ser demokratin i Sverige egentligen ut?

Vi har en borgerlig allians, vars partier tycks ha övergett allt i sina forna ideologier, med några enstaka undantag: man privatiserar fortfarande statlig verksamhet, man driver sin "arbetslinje", man försöker med alla medel tömma staten på resurser.

Vi har en socialdemokrati som inte verkar förmå eller vilja kritisera denna "arbetslinje", och som också verkar vilja fortsätta privatiserandet av statlig verksamhet, och som inte tycks våga andas ett ljud om att stärka staten med avseende på resurser.

Så har vi lydpartierna och brydpartierna som inte gör någon större skillnad och så har vi riksdagens paria, SD.

Så vad har vi att välja mellan?

Låt se:

  • Alternativ A (i moderat tappning)
  • Alternativ A (i socialdemokratisk tappning)
  • SD
  • Något av småpartierna utanför riksdagen
Och mitt i denna demokratiska katastrof vägrar alltså de övriga riksdagspartierna att tala med SD och ägnar all sin retorik åt att försöka beskylla motparten för att gå SD:s ärenden; våra folkvalda agerar i medierna som om vi väljare vore dumma i huvudet, oftast genom att vägra att svara på obekväma frågor, ofta genom att styvnackat vägra att medge att man möjligen skulle ha kunnat göra något fel. Och, på senare tid, genom att tiga ihjäl kritiken.

De undrar varifrån politikerföraktet kommer, utan att se sitt eget väljarförakt.

Detta skapar en känsla av maktlöshet hos folket. Tyvärr tror jag att många som röstade på SD i det senaste valet gjorde det, inte för att de stöder SD:s politik, utan för att rösta på något annat än de etablerade partierna, som bara tycks ha förakt till övers för vanligt folk. Ni vet, det där "verklighetens folk" som KD talar så lyriskt om.

Det bästa sättet för en regering att bekämpa extremism måste väl ändå vara att gräva bort den mylla som extremismen gror i? Det vill säga: börja debattera som vuxna människor, tala med SD, ta ansvar för den förda politiken. Ge skäl för den legitimitet man i tal och handling gör anspråk på.

Att vägra svara på obekväma frågor och vägra erkänna att man gjort något fel väcker bara hat och frustration hos folket.

Att ägna debatter åt pajkastning och personangrepp väcker bara hat och frustration hos folket.

Att vägra tala med SD och försöka beskylla varandra för samarbete med SD väcker bara hat och frustration hos folket.

Och hatet och frustrationen kommer garanterat att ta sig uttryck i både mer extremism och fler röster på SD. Som, allt annat till trots, ändå bemödar sig med att försöka ge ett sken av demokratisk dialog med medborgarna.

Titta gärna på den här debatten där Jimmie Åkesson vinner över Maud Olofsson mer eller mindre på Walk-Over. Programledaren försöker bemöta de påståenden som Åkesson faktiskt gör, men Olofsson försöker prata förbi honom, prata om andra saker. Och framstår som en idiot, medan Åkesson lyckas med konststycket att faktiskt framstå som ganska sansad - mycket tack vare att Olofsson finns där som kontrast.

Om programledaren fått intervjua Åkesson utan Olofssons närvaro hade intrycket förmodligen blivit ett helt annat, för hon kritiserar nämligen precis det Åkesson säger. Men på grund av Olofssons dominerande plats i samtalet kommer programledarens sakliga kritik i skymundan.

SD plockade många poäng på den här intervjun. Huvudsakligen på att Åkesson höll sig lugn och höll sig till vad han försökt få fram i sin artikel, samtidigt som Olofsson var uppenbart i obalans redan från början. Det förmedlades inte minst av försöket att vända debatten till att handla om något annat än Åkessons artikel och dess innehåll. Och av att Olofsson ger sig på Åkesson som person, gång på gång, vilket tenderar att falla platt även när det fungerar.

Bilden blir en bild av den enkla människan som ställer den höge politikern till svars, och den höge politikern som slingrar sig som en mask på kroken. David mot Goliat - och ni vet ju vem man brukar heja på.

Vad vi behöver är politiker som faktiskt tar debatten - i det här fallet hade vi behövt en politiker som faktiskt läst Åkessons artikel och gjort hemläxan, och bemött Åkessons påståenden och siffror med fakta, och ur detta försökt dra fram de värderingar och skillnader i värderingar som förelåg. Då hade politikern kunnat gå därifrån med medborgarnas respekt och förmodligen skulle intresset för Åkessons budskap därmed ligga nära noll.

Om Olofsson bara kunnat föra en saklig debatt så skulle vi inte ha blivit arga på henne. I bästa fall skulle vi inte ha blivit arga på Åkesson heller. I bästa fall skulle vi ha kunnat konstatera krasst att okej, de säger så, bra, då vet vi det. Och på köpet skulle en del av grogrunden för extremism sköljas bort. Både för vänster- och högerextrema, eftersom ingen kan säga sig vara en modern David.

Men till syvende och sist så räcker det inte med att våra politiker agerar mot extremismen. Inget är så kraftfullt som att agera själv.

Allianspartiernas ideologier karaktäriserades en gång av tankegångar kring frihet och personligt ansvar. Var finns det ansvaret? Vi sitter bara och väntar på att politikerna ska fixa allt åt oss. Ska vi stoppa extremismen måste vi prata med varandra, och få våra medmänniskor att känna sig betydelsefulla.

Det sägs ju ändå att all makt utgår från folket. Och folket är inte Alliansen eller vänstern eller ens SD. Folket - det är vi.



Fotnot: Jag har ett oemotståndligt litet trolleri att dela med mig av. Sånt där lulz-trolleri ni vet.

Ni vet hur bilar kan vara snygga när de är nytvättade? Och hur ett lager vax kan ta dem från snygga till f**king åsm?

Sargoth har vaxat texten ovan, och ska förstås ha cred för det.

:P

lördagen den 23:e juli 2011

Barnporrlagen - vad är det för fel på den?

Igår skrev Filip Stiller några artiklar i DN.
I dessa beskrivs hur den nya barnporrlagen "inte gett några åtal", och artiklarna andas frustration över att "inget händer".

Sanningen är att den visst har lett till åtal - och fällande dom - mot en mangaöversättare, som alltså inte begått något övergrepp mot något barn.

Samtidigt som en förundersökning mot en riktig pedofil lagts ner på grund av att preskriptionstiden för brotten gått ut innan undersökningen blev klar.

Och samtidigt som tittförbudet innebär att hederliga människor inte har någon möjlighet att få veta vad som är barnporr och vad som inte är det.

Och här har vi då DN, "oberoende liberal", som förefaller skrika ut sin frustration över att moralpaniklagarna (som aldrig fyllt någon annan funktion än att ge politikerna som genomfört dem billiga [och kortlivade] populistpoäng samtidigt som de [på ett mycket långlivat sätt] urholkat rättssäkerheten för hederligt folk) inte har tillräckligt mycket "moral" eller tillräckligt mycket panik eller bådadera. Artiklarna andas krav på hårdare tag, vassare tänder i lagstiftningen, större befogenheter för polisen, batong och övervakning.

Problemet med barnporrlagarna är inte att polisen har för lite resurser. Problemet är inte att lagarna inte förbjuder tillräckligt mycket.

Problemet är att lagen tvingar polis och åklagare att ägna sig åt ren och godtycklig förföljelse i stället för att sätta dit riktiga brottslingar för riktiga brott.

Om vårt rättsväsende fick ägna sin möda och energi åt att försöka sätta dit riktiga pedofiler i stället för att jaga låtsaskriminella, så skulle åtminstone färre riktiga pedofiler gå fria.

Hårdare tag och skärpta lagar och stärkta befogenheter för polisen innebär bara att du - just du - löper större risk att dömas och straffas. Och barnporrbrott är ganska stigmatiserande. Om du en gång dömts för det kommer du sannolikt aldrig att kunna leva ett normalt liv igen.

Skäms, Filip Stiller och DN. Om ni vill vara "liberala" ska ni gå i rakt motsatt riktning.

fredagen den 22:e juli 2011

Oslo

Nu har det smällt i Oslo.

Vi kommer nu att få se vad slags virke våra Norska bröder är av.
Antingen står de rakryggat för ett öppet och demokratiskt samhälle, eller så lägger de sig platt på rygg och inför batonger och övervakning.

Tyvärr känner jag inget större hopp om att våra Norska bröder ska ha mer stake än någon annan, vi får nog se mer batonger och övervakning.

Länkar återigen till publiceringen av Hans Lindblads text som kommer att vara högaktuell varje gång det smäller. Läs den. Har du redan läst den, läs den igen. Det är en av vår samtids viktigaste texter.

Jag lider med er, Norge.

onsdagen den 8:e juni 2011

Att inkludera. Teori och praktik.


Tänkte jag skulle vara lite elak som omväxling. Bara lite.

Vi har ett jättefint parti, vi Piratpartister, och vår partiledare och vår partistyrelse talar gärna vitt och brett om att inkludera.

Vi har också ett återkommande medlemsmöte. På mötet kan medlemmar vara med och rösta om diverse motioner och välja styrelseledamöter och lite sånt där.

På det senaste mötet verkar det ha varit i snitt ett drygt 100-tal medlemmar som varit med och röstat i varje val där det gick att rösta.

Det är ungefär 1 % av partiets medlemmar.

Många pirater anser att demokratifrågorna är jätteviktiga. 1 % deltar på medlemsmötena. Kan man därur sluta sig till att 1 % av piraterna tycker att demokrati är viktigt?

Hur som haver så är det inte bara att stolpa in och rösta. Det har motionerats och diskuterats kring att forumet är för krångligt och svåröverskådligt, att det är för svårt att hitta dit man ska trycka och trycka på rätt knapp.

Må så vara. Men.

För att kunna rösta gäller det att ta sig över det första hindret man stöter på.

Man måste nämligen ha ett konto på forumet. Ett annat konto på pirateweb. Och så ska man själv koppla ihop de här kontona på ett sätt som inte precis är enkelt.

Dessutom vet jag minst en pirat som inte kunde återställa sitt lösenord på pirateweb i samband med vårmötet och därför inte kunde vara med och rösta, fast hen ville det.

Detta trots kontakt med supporten.

Jag vill egentligen inte skälla på någon. Vi är en samling frivilliga eldsjälar som - de flesta av oss - ägnar vår fritid åt att försöka rådda runt partiet, sprida dess budskap och allt vad därtill hör.

Men vi måste göra något åt det här med forumet och pirateweb - annars är det risk att varenda medlemsmöte i hela partiets historia blir en intern angelägenhet för dem som orkar ta sig till mötet, orkar engagera sig i diskussionerna och orkar, orkar, orkar.

Vi vill inkludera så många som möjligt. Alla är inte intresserade av att delta i medlemsmöten, men är man intresserad ska det banne mig inte falla på att det är för krångligt att delta.

Låt oss åtminstone börja med att reducera antalet system till ett.

Det behöver inte nödvändigt vis hänga ihop med att göra forumet (i vilken form det nu blir) mer pedagogiskt, men det behöver göras och behovet är akut.

Jag vet inte hur många procent av medlemmarna som normalt deltar i politiska partiers möten, men 1 % känns klent och ur demokratiskt perspektiv kanske inte så representativt. Åtminstone inte när de absoluta siffrorna handlar om något hundratal.

torsdagen den 26:e maj 2011

Frustration


Det är inte lätt att vara aktiv i ett litet parti som få bryr sig om. När man försöker prata om sin politik, förminskas den ofta, och man känner sig ofta nästan avfärdad som foliehatt.

Till viss del får vi kanske skylla oss själva.

Vi har sett några pirater ta ett nytt initiativ och försöka bilda ett nytt parti. De kallar sig Liberaldemokrater. Nej, jag ska inte basha dem. De är hyggliga människor som gör sitt bästa för att förbättra världen.

Nå, jag ska basha dem lite genom att använda dem som exempel på hur man inte bör bete sig, men som ni snart ska bil varse, är vi (andra) pirater nog lika goda kålsupare, vi.

Jag tror att vi alla har något viktigt att lära oss här.

De betedde sig nämligen precis likadant innan de bildade Liberaldemokraterna. När de bara var pirater. Och vi, som fortfarande bara är pirater, beter oss nog, till mans, ganska mycket likadant också.

När man befinner sig på "rätt" sida om svärdseggen, kan man tycka att de som bloggar för den egna ståndpunkten är skarpa, tuffa och retoriska genier. När man befinner sig på andra sidan framstår samma människor som överdrivna, kanske till och med smått fanatiska. Rättshaverist, någon?

Vi som inte är med i Liberaldemokraterna har fått se hur de "plötsligt" blivit något slags liberalfanatiker, de som är med i Liberaldemokraterna har fått se hur (andra) pirater "plötsligt" blivit något slags piratfanatiker, och det har kastats paj fram och tillbaka på höjden, längden, bredden och tvären. Jag länkar inte några exempel, det behövs inte. Ni känner igen det. Hell, de flesta av er har, liksom undertecknad, deltagit i det.

Vad jag försöker säga är att det finns anledningar till att vi har svårt att nå de inte redan frälsta. Och en sådan anledning är att så många av oss - i deras ögon - framstår som överdrivna, kanske smått fanatiska. Precis på det där sättet som vi på senare tid har uppfattat varandra som överdrivna, smått fanatiska.

Låt detta bli oss en lärdom.

Det är frustrerande att upphovsrättsindustrin ljuger och kommer undan med sina lögner. Det är frustrerande att gammelmedia inte tar våra frågor på allvar. Det är frustrerande att politikerna "agerar" genom att stifta moralpaniklagar och övervaka mera.

Desto viktigare att vi håller våra huvuden kalla och skriver sansat.

Vi vill inte skrämma bort dem som vi vill övertyga.

Bad move.


Uppdatering: Fredrik spinner vidare här.

onsdagen den 18:e maj 2011

Datalagringsdirektivet: Hur blir det sen?


Morgonljuset silar genom persiennerna. Lägenheten är tyst sånär som på ljudet av snarkande och snusande människor.

Plötsligt vaknar familjen av en kraftig smäll följt av ljudet av människor som rör sig i hallen.

Pappa rusar upp, naken, nyvaken, och förvirrad, och ut i hallen.

Han möts av svartklädda, maskerade män och röda laserprickar. Han beordras ned på golvet inför sin familj, grips och förs bort. Naken. Oförstående.

Detta har hänt. I Sverige.

Samtidigt utspelade sig tre liknande historier på andra håll i närheten.

Bakgrund:

  • Ett vittne säger sig ha hört ett terrordåd planeras av en man som pratar i mobiltelefon, på arabiska.
  • Vittnet anger en tid för när hen tror sig ha hört detta.
  • Polisen gör en s.k. masttömning, vilket ger dem tillgång till uppgifter om vem som pratat i telefon med vem och när - via den masten. En delmängd av det data som, om datalagringsdirektivet går igenom, ska sparas i minst ett halvår av operatörerna.
  • Polisen tittar på vilka som ringt under det angivna tidsfönstret, och ringar in fyra män.
  • Polisen gör några andra väl lösa antaganden och slår till.
Det visar sig i efterhand att vittnet varit hemma och pratat i sin fasta telefon under det aktuella tidsfönstret, och inte - åtminstone inte då - på den plats där hen hört telefonsamtalet.

M.a.o. har polisen tittat i fel tidsfönster och personerna som greps var helt oskyldiga.

Det finns fler punkter att kritisera när det gäller polisens agerande i den här frågan, men den här gången är jag inte primärt ute efter att kritisera polisen, så jag lämnar det därhän. Vill du veta mer kan du läsa här.

Det här exemplet illustrerar många saker, jag tänkte ta upp följande två:

Dels har polisen redan idag möjlighet att agera i akuta situationer; de kunde ju tömma masten här. I det här fallet fanns en mycket konkret misstanke om planering av ett mycket grovt brott. Då finns alltså goda skäl för polisen att få tillgång till datat.

Dels visar det hur tillgången till data i sig är en fara för oskyldiga - det räcker med att polisen tittar i fel tidsfönster, så kan oskyldigas hem stormas av nationella insatsstyrkan.

Om vi börjar lagra dessa data rutinmässigt i minst ett halvår, kommer polisen att kunna göra sökningar i datat på lösare grunder. Eftersom polisen kommer att kunna göra det, kommer de också att göra det. Våra lagar är redan generösa på den punkten och våra folkvalda vill göra dem ännu generösare, och även om så inte vore, så tror jag ändå inte vilda hästar skulle kunna hålla polisens fingrar ur syltburken.

Har de kunnat titta i fel tidsfönster förr, kan och kommer de att göra det igen.

Om datalagringsdirektivet genomförs kommer vi att få se fler tillslag mot oskyldiga, kanske inte med nationella insatsstyrkan precis varje gång, men det räcker gott och väl med att få sitt hem upp-och-nervänt och gripas utan grund av den vanliga polisen.

Dessutom är möjligheterna till ersättning för uppkommen skada eller upprättelse för begångna fel nästan rent akademiska.

Datalagringsdirektivet behövs inte.

Datalagringsdirektivet utgör en enorm kränkning av vår integritet.

Datalagringsdirektivet kommer att förstöra oskyldiga människors liv.

Och jag har inte ens börjat tala om självcensuren, varför rent mjöl i påsen inte är ett giltigt argument för övervakning, eller det övriga data som ska sparas om oss om direktivet implementeras.

Rekommenderad läsning:

Har du fler länkar till relevanta artiklar/bloggposter, länka gärna i kommentarsfältet.