Sidor

söndag 3 april 2011

Hoppfullt för Piratpartiet


Det har, framför allt efter det usla valresultatet 2010, talats en hel del om breddning, fördjupning och annat av Piratpartiets politik.

Vågmästarrollen har ifrågasatts och diskuterats.

Några har tyckt att det var en bra idé att liberalisera Piratpartiet. Andra har tyckt att det var en riktigt dålig idé.

Nu har några kloka människor skrivit en motion till årets vårmöte som handlar om breddningen, och som tar avstamp i idéer som jag tror och hoppas är förankrade i hela partiet.


Piratpartiet har, som jag ser det, kommit till som en reaktion på det jag och många andra brukar kalla internetrevolutionen. Den som ännu så länge ligger i sin linda.

Revolutionen tar sig många uttryck; fildelningen, upphovsrättsindustrins galna respons, WikiLeaks, Bradley Manning, Julian Assange och det bisarra tumultet kring våldtäktsanklagelserna mot honom, upproren i norra Afrika, gammelpartiernas urvattning av sina ideologier, moralpaniken som på något sätt verkar möta människors oro när allt verkar fel.

Jag tror t.o.m. att SD:s framgångar i det senaste valet kan ses som en bieffekt av revolutionen. Och inte bara vilken bieffekt som helst, utan en fantastiskt bra illustration av vad som blir resultatet om man inte surfar i rätt riktning på revolutionens våg. Om man blir skrämd av revolutionens effekter.

Piratpartiet är alltså, som jag ser det, även en reaktion mot det kollapsande politiska systemet som sådant i Sverige.

Att i det läget liberalisera Piratpartiet vore att försöka återskapa ett drömmarnas förlorade folkparti eller något åt det hållet.

Jag tror tyvärr inte att det skulle vara någon hit. FP, C och M har övergett sina liberala ideal av en anledning; de känner sig trygga med att de får behålla väljarna ändå. Revolutionens effekter. Vi måste lära oss att leva med dem.

Men framför allt skulle det innebära att med mer eller mindre våld pressa in Piratpartiet i gammelpolitiken, splittra partiet (eftersom många inte alls gillar liberalism i den tappning som man talat om), och vi skulle få kvar ett havererat projekt och kanske ett nytt Piratparti, samtidigt som Piratpartiets varumärke en gång för alla skulle vara krossat. Vi kan inte ta bort revolutionens effekter, vi måste lära oss leva med dem och surfa åt rätt håll på vågen. Gammelpolitik fungiert nicht.


Motionen föreslår i stället om att utgå ifrån religionsneutral humanism som fundamentet för Piratpartiets ideologi.

Detta är i mitt tycke klockrent. Jag engagerade mig själv av humanistiska skäl; det var för att jag inte kunde acceptera att en hel generation skulle kriminaliseras och förföljas för fildelningens skull. Jag kunde inte acceptera att en hel befolkning skulle övervakas på beställning av några stora företag med dåliga affärsidéer. Och jag tror de flesta medpirater har liknande skäl; även om kanske inte alla har en koppling till just fildelning, tror jag de flesta drivs av en moralisk övertygelse om vad som är rätt och vad som är fel, oberoende av vad staten/pressen/företagen säger är rätt och fel.


Med humanism som plattform följer de flesta av Piratpartiets klassiska ställningstaganden naturligt; det blir självklart att släppa fildelning fri för icke-kommersiellt bruk, eftersom det dels är kulturellt berikande, och dels inte får finnas incitament för att bevaka hela folket. Det blir självklart att värna om rättssäkerheten, oskuldspresumtionen, och principer som mere conduit. Det blir självklart att all censur är just censur.


Dessutom är detta något som borde kunna accepteras av alla pirater, från vänster till höger.

Vi är inte rädda.

Det här är inte någon avdammad gammelpolitik i ny förpackning.

Det här är något nytt.

Det här är kanske inte optimalt, men det är ett försök att surfa vågen rätt. Ett i mitt tycke trovärdigt försök att hantera, snarare än parera, revolutionens effekter.

That's what we came for.