Vidare funderingar

Emma Opassande skriver klokt om att det kanske inte nödvändigt behöver vara så att bara för att USA ber oss att göra si eller så, och vi sedan gör det, så måste det implicera att vi gör som USA säger.

Det kan nämligen vara så att de ber våra politiker att göra något de ändå hade tänkt göra.

Copyriot är inne på samma spår.

Men det finns ett problem med det här; hur ska man tolka regeringens agerande, då?

Vi har, å ena sidan, alternativet att de inte alls agerat marionetter utan gjort det de gjort för att de tycker att det är bra politik.

Alliansen har alltså:

• Gjort helt om i sin inställning till massövervakning - alltså övergett sina ideologier till förmån för det populistiska blaj vi nu ser
• Gett oss FRA-lagen - men FRA kan bara spana mot hederligt folk, eftersom de fula fiskarna enkelt undgår deras garn
• IPRED, som ger privata företag rätt att bedriva polisverksamhet på ett ytterst rättsosäkert sätt
• Polismetodutredningen, som ger polisen större befogenheter på rättssäkerhetens bekostnad
• Bestämt sig för att komplettera utrullningen av Die Neue DDR med en onödigt brutal implementering av datalagringsdirektivet.

Hur förklarar man detta fullkomligt horribla beteende från en regering som enligt sina egna ideologier borde göra allt för att motverka de här dumheterna?

Ett alternativ är ju att säga att ok de är styrda av USA som agerar för sitt näringsliv. Det finns en logik i det, de har ju kört bananrepubliker förr.

Ett annat alternativ är att de själva ville föra den politiken. Hur trovärdigt låter det? Jag kan inte acceptera den tanken. Varför skulle moderaterna, centern och folkpartiet (och sossarna) vilja rulla ut Die Neue DDR i Sverige?

Det känns som att det börjar gro något metalliskt i min hårbotten, det måste finnas någon annan förklaring än dessa.

Det är klart att det kan finnas andra förklaringar till att de stora partierna kastat sina ideologier på soptippen. Det kan finnas andra orsaker till att de tycker det är bra med massövervakning, kanske helt enkelt att de inser att det inte går att förena den grad av privatisering och de låga skatter de infört med ett fungerande rättssamhälle, så då väljer man att offra rättssamhället på privatiseringens och de låga skatternas altare. VA?

Man kanske inte ska försöka förstå. Som synes spårar det fort ur om man försöker.

Uppdatering: bra skrivet av Farmor Gun.

Emma Opassande skriver klokt om att det kanske inte nödvändigt behöver vara så att bara för att USA ber oss att göra si eller så, och vi sedan gör det, så måste det implicera att vi gör som USA säger.

Det kan nämligen vara så att de ber våra politiker att göra något de ändå hade tänkt göra.

Copyriot är inne på samma spår.

Men det finns ett problem med det här; hur ska man tolka regeringens agerande, då?

Vi har, å ena sidan, alternativet att de inte alls agerat marionetter utan gjort det de gjort för att de tycker att det är bra politik.

Alliansen har alltså:

• Gjort helt om i sin inställning till massövervakning - alltså övergett sina ideologier till förmån för det populistiska blaj vi nu ser
• Gett oss FRA-lagen - men FRA kan bara spana mot hederligt folk, eftersom de fula fiskarna enkelt undgår deras garn
• IPRED, som ger privata företag rätt att bedriva polisverksamhet på ett ytterst rättsosäkert sätt
• Polismetodutredningen, som ger polisen större befogenheter på rättssäkerhetens bekostnad
• Bestämt sig för att komplettera utrullningen av Die Neue DDR med en onödigt brutal implementering av datalagringsdirektivet.

Hur förklarar man detta fullkomligt horribla beteende från en regering som enligt sina egna ideologier borde göra allt för att motverka de här dumheterna?

Ett alternativ är ju att säga att ok de är styrda av USA som agerar för sitt näringsliv. Det finns en logik i det, de har ju kört bananrepubliker förr.

Ett annat alternativ är att de själva ville föra den politiken. Hur trovärdigt låter det? Jag kan inte acceptera den tanken. Varför skulle moderaterna, centern och folkpartiet (och sossarna) vilja rulla ut Die Neue DDR i Sverige?

Det känns som att det börjar gro något metalliskt i min hårbotten, det måste finnas någon annan förklaring än dessa.

Det är klart att det kan finnas andra förklaringar till att de stora partierna kastat sina ideologier på soptippen. Det kan finnas andra orsaker till att de tycker det är bra med massövervakning, kanske helt enkelt att de inser att det inte går att förena den grad av privatisering och de låga skatter de infört med ett fungerande rättssamhälle, så då väljer man att offra rättssamhället på privatiseringens och de låga skatternas altare. VA?

Man kanske inte ska försöka förstå. Som synes spårar det fort ur om man försöker.

Uppdatering: bra skrivet av Farmor Gun.

Vidare funderingar

Så... vi lever i en fri demokrati, säger du?

Okej.

Då kanske du kan förklara det här för mig.

Jag förstår nämligen inte.

Om vi vore en fri demokrati, skulle väl inte våra politiker göra som USA säger, när USA säger det, för att ge USAs företag konkurrensfördelar?

Även när det USA säger är, avskaffa meddelarfriheten och budbärarimmuniteten, kort sagt, kasta demokratin i sopkorgen!

Och nej, det här är inte några foliehattars konspiratoriska fantasier. Det finns hårda bevis.

Så, snälla.

Det finns ett kommentarsfält här nedan.

Om du på fullt allvar anser att vi lever i en fri demokrati, och att Fredrik Reinfeldt och hans regering är något annat än landsförrädare, förklara för mig.

Jag fattar det inte.

Fler om detta: Fredriks blogg, Gothbarbie, Henry Rouhivuori, Scaber Nestor, HAX, Beelzebjörn, Pippi Pirat, Webhackande, Sultans Blogg (kolla hans favicon), Copyriot

Uppdatering (tack, Beelzebjörn för länken): WTF?

Okej.

Då kanske du kan förklara det här för mig.

Jag förstår nämligen inte.

Om vi vore en fri demokrati, skulle väl inte våra politiker göra som USA säger, när USA säger det, för att ge USAs företag konkurrensfördelar?

Även när det USA säger är, avskaffa meddelarfriheten och budbärarimmuniteten, kort sagt, kasta demokratin i sopkorgen!

Och nej, det här är inte några foliehattars konspiratoriska fantasier. Det finns hårda bevis.

Så, snälla.

Det finns ett kommentarsfält här nedan.

Om du på fullt allvar anser att vi lever i en fri demokrati, och att Fredrik Reinfeldt och hans regering är något annat än landsförrädare, förklara för mig.

Jag fattar det inte.

Fler om detta: Fredriks blogg, Gothbarbie, Henry Rouhivuori, Scaber Nestor, HAX, Beelzebjörn, Pippi Pirat, Webhackande, Sultans Blogg (kolla hans favicon), Copyriot

Uppdatering (tack, Beelzebjörn för länken): WTF?

Så... vi lever i en fri demokrati, säger du?

Historia

Det svenska ordet "historia" har ett par olika betydelser vi är vana att lägga in i ordet.

En är betydelsen "en uppdiktad berättelse", som typiskt används för underhållning.

Den andra ville jag först kalla "en berättelse om en verklig händelse" men det känns lite... hmmm... inte riktigt bra; redan i grundskolan fick jag lära mig att historien skrevs av krigens vinnare, så även i den bemärkelsen är en "historia" mer eller mindre uppdiktad.

Men våra historiker gör väl trots allt sitt bästa för att bringa reda i vad som verkligen hänt, åtminstone beträffande de händelser som vi tror påverkat vår samhällsutveckling i stort.

Man kan säga att ett slags krig pågår just nu, mellan WikiLeaks och alla demokratins fiender, av vilka USA lite otippat visat sig vara den argaste.

Men det är inte bara där kriget står, utan i alla parlament och domstolar och på alla tidningsredaktioner i åtminstone hela västvärlden, kanske i hela världen.

Här i Sverige står nu datalagringsdirektivet för dörren.

Ett beställningsjobb från USA, enligt dokument från WikiLeaks.

Motståndet i vårt parlament kommer från V (länk till deras motion) och MP.

Frågan är hur långt det räcker denna gång. Förhoppningen från V och MP är att de ska få stöd av tillräckligt många som röstar mot sitt parti för att kunna bordlägga frågan i minst ett år, så att vi ska kunna åtminstone se vad EU kommer fram till i sin utvärdering av direktivet innan vi utropar Sverige till Die Neue DDR.

En annan sak man kan undra över är hur historieskrivningen kommer att se ut efteråt? Eftersom historien skrivs av vinnarna är den förmodligen inte alltid 100% sanningsenlig och nog inte värst rättvis (om man nu inte på nazistiskt manér anser att den starke har en självklar rätt att trampa på den svage).

Men låt oss leka med tanken; hur skulle en rättvis historieskrivning av dagens händelser te sig?

Skulle vår nuvarande statsminister bli hågkommen som "Fredrik Förrädaren"?

Eller skulle en rättvis historieskrivning lägga skulden längre ner, hos de tjänstemän som uppenbarligen har glömt vem de tjänar?

Just nu ser det mörkt ut för demokrater och frihetskämpar, så historieskrivningen kommer kanske snarare att utmåla Reinfeldt som en ansvarsfull landsfader som tog krafttag mot det anarkistiska buset och kriminaliteten. Förhoppningsvis kommer framtidens historiker att klia sig i huvudet när de ser att kriminaliteten inte sjönk och att anarki inte tycks ha varit någon populär politisk åskådning.

Eller, vad vi egentligen hoppas på är väl att de onda förlorar och Fredrik blir skändligen avsatt och hågkommen som "Fredrik Förrädaren"?

Eller hur?

Det svenska ordet "historia" har ett par olika betydelser vi är vana att lägga in i ordet.

En är betydelsen "en uppdiktad berättelse", som typiskt används för underhållning.

Den andra ville jag först kalla "en berättelse om en verklig händelse" men det känns lite... hmmm... inte riktigt bra; redan i grundskolan fick jag lära mig att historien skrevs av krigens vinnare, så även i den bemärkelsen är en "historia" mer eller mindre uppdiktad.

Men våra historiker gör väl trots allt sitt bästa för att bringa reda i vad som verkligen hänt, åtminstone beträffande de händelser som vi tror påverkat vår samhällsutveckling i stort.

Man kan säga att ett slags krig pågår just nu, mellan WikiLeaks och alla demokratins fiender, av vilka USA lite otippat visat sig vara den argaste.

Men det är inte bara där kriget står, utan i alla parlament och domstolar och på alla tidningsredaktioner i åtminstone hela västvärlden, kanske i hela världen.

Här i Sverige står nu datalagringsdirektivet för dörren.

Ett beställningsjobb från USA, enligt dokument från WikiLeaks.

Motståndet i vårt parlament kommer från V (länk till deras motion) och MP.

Frågan är hur långt det räcker denna gång. Förhoppningen från V och MP är att de ska få stöd av tillräckligt många som röstar mot sitt parti för att kunna bordlägga frågan i minst ett år, så att vi ska kunna åtminstone se vad EU kommer fram till i sin utvärdering av direktivet innan vi utropar Sverige till Die Neue DDR.

En annan sak man kan undra över är hur historieskrivningen kommer att se ut efteråt? Eftersom historien skrivs av vinnarna är den förmodligen inte alltid 100% sanningsenlig och nog inte värst rättvis (om man nu inte på nazistiskt manér anser att den starke har en självklar rätt att trampa på den svage).

Men låt oss leka med tanken; hur skulle en rättvis historieskrivning av dagens händelser te sig?

Skulle vår nuvarande statsminister bli hågkommen som "Fredrik Förrädaren"?

Eller skulle en rättvis historieskrivning lägga skulden längre ner, hos de tjänstemän som uppenbarligen har glömt vem de tjänar?

Just nu ser det mörkt ut för demokrater och frihetskämpar, så historieskrivningen kommer kanske snarare att utmåla Reinfeldt som en ansvarsfull landsfader som tog krafttag mot det anarkistiska buset och kriminaliteten. Förhoppningsvis kommer framtidens historiker att klia sig i huvudet när de ser att kriminaliteten inte sjönk och att anarki inte tycks ha varit någon populär politisk åskådning.

Eller, vad vi egentligen hoppas på är väl att de onda förlorar och Fredrik blir skändligen avsatt och hågkommen som "Fredrik Förrädaren"?

Eller hur?

Historia

Hur långt ska det gå innan du vaknar?

Nu har alltså regeringen bestämt att public service-företag inte ska få utnyttja sin yttrandefrihet, utan alla nya programidéer ska först granskas och godkännas av regeringen.

Detta är förstås censur och ett åsidosättande av den fria marknadens regler, eftersom public service missgynnas till förmån för övriga medier.

Den som trott att vår regering respekterar demokrati, dags att se vad de gör och erkänna vad det är?

Den som trott att allianspartierna är för en fri marknad, borde nu begripa att den tiden en gång för alla är förbi?

Om det inte räckte med IPRED, menar jag.

Detta hat mot fria medier är obegripligt, men det finns människor som verkar hata public service bara för att det är sossarna som instiftat det, och inte vill medge att public service kanske kan vara något riktigt rätt tänkt i ett liberalt samhälle, bara för att man hatar allt sossarna gjort på ryggmärgsreflex.

Nå, det är tydligen de stora medieföretagen som ensamma ska få sätta den politiska agendan i vårt land genom att välja vilka problem som finns och vilka problem som inte finns. Det finns t.ex. inget problem med att införa massövervakning av oskyldiga svenskar; aktörerna på mediemarknaden har bestämt att det inte är något problem.

Och fåren i skocken resonerar som så: syns inte, finns inte. Att några små pirater står vid sidan om och gapar är oväsentligt; ingen annan gapar, så håll käften, foliehattar!

Nu har alltså regeringen bestämt att public service-företag inte ska få utnyttja sin yttrandefrihet, utan alla nya programidéer ska först granskas och godkännas av regeringen.

Detta är förstås censur och ett åsidosättande av den fria marknadens regler, eftersom public service missgynnas till förmån för övriga medier.

Den som trott att vår regering respekterar demokrati, dags att se vad de gör och erkänna vad det är?

Den som trott att allianspartierna är för en fri marknad, borde nu begripa att den tiden en gång för alla är förbi?

Om det inte räckte med IPRED, menar jag.

Detta hat mot fria medier är obegripligt, men det finns människor som verkar hata public service bara för att det är sossarna som instiftat det, och inte vill medge att public service kanske kan vara något riktigt rätt tänkt i ett liberalt samhälle, bara för att man hatar allt sossarna gjort på ryggmärgsreflex.

Nå, det är tydligen de stora medieföretagen som ensamma ska få sätta den politiska agendan i vårt land genom att välja vilka problem som finns och vilka problem som inte finns. Det finns t.ex. inget problem med att införa massövervakning av oskyldiga svenskar; aktörerna på mediemarknaden har bestämt att det inte är något problem.

Och fåren i skocken resonerar som så: syns inte, finns inte. Att några små pirater står vid sidan om och gapar är oväsentligt; ingen annan gapar, så håll käften, foliehattar!

Hur långt ska det gå innan du vaknar?

Sveriges demokratiska kris

En av de starkaste anledningarna för mig att vara piratpartist är att den svenska demokratin befinner sig i en galopperande kris.

Detta är inget nytt. Redan på 70-talet hände två intressanta saker ungefär samtidigt: den ena var att Tage Danielsson började publicera artiklar i den syndikalistiska tidningen Arbetet, där han uttryckte skarp kritik mot socialdemokratin. Tage var själv socialdemokrat men besviken på partiets bristande intresse för gräsrötterna. Artiklarna finns samlade i böcker med namn som "Tage Danielssons samlade tankar från roten".

När jag läste boken för sisådär 10 år sedan tänkte jag ungefär "åh fan har det varit så här ända sedan 70-talet?".

Det Tage pekade på är ett demokratiskt problem: om en partielit bestämmer partiets politik utan att lyssna på sina gräsrötter, har de egentligen inget mandat att föra den politiken; det mandat de egentligen får i det läget är att inte föra något annat partis politik.

Skillnaden är mycket väsentlig.

Den andra saken som hände ungefär i mitten av sjuttiotalet var att borgarna vann sitt första val på mycket länge 1976. Det kan ha funnits ett samband mellan dessa händelser men det är inte vad jag far efter här.

Borgarna var på den tiden tre (KD var för små för att få vara med) såpass självständiga partier att regeringen faktiskt sprack och centerns Thorbjörn Fälldin fick lämna statsministerposten till förmån för folkpartiets Ola Ullsten, som blev statsminister i en minoritetsregering fram till nästa val.

Det var nämligen på den tiden Centern stod för sitt miljöengagemang och det var självklart för dem att vara emot kärnkraften. Och man var faktiskt tillräckligt idealistisk för att låta den första borgerliga regeringen på årtionden spricka för kärnkraftfrågans skull.

Idag är det få som bryr sig om vad deras gräsrötter vill. Moderaterna har blivit sossar, sossarna har blivit folkpartister och folkpartisterna har blivit stockkonservativa. För att nämna några exempel.

Kombinera detta med att man numera organiserar sig i två allianser där makten över valprogrammet åtminstone delvis står i proportion till det senaste valresultatet så har vi ett ännu större problem med vilken politik man har mandat att föra.

Så till något helt annat, stå ut med mig en stund...

På 80-talet var avlyssning av telefoner, även om man hade konkreta misstankar om grova brott, tillräckligt kontroversiellt för att orsaka stora skandaler med fullt mediedrev.

Idag är avlyssning inte kontroversiellt alls. Frågan är inte längre om man ska få avlyssna, utan hur lösa grunder som ska räcka för att motivera det.

Det är idag tillåtet för polisen att ta sig in i ditt hem och montera avlyssningsutrustning utan att du är misstänkt för något brott alls. Det räcker om en i din bekantskapskrets är misstänkt, och brottet behöver inte vara särskilt grovt.

Dessutom får polisen använda överskottsinformation, dvs. information som inte är relaterad till den misstänkte, som grund för att starta en förundersökning.

Det är bara de två första punkterna i listan hos opassande.

Lägg nu detta till det demokratiska problemet jag beskrev först.

Som om inte detta vore nog, har vi en rättsstat där åklagare låter Säpo komma undan med grundlagsbrott för att de är inkompetenta, där poliser använder narkotikalagstiftningen för att trakassera medborgare som inte begått eller misstänks ha begått något brott, börjar det bli för mycket?

Låt mig bara påpeka att en fungerande rättsstat är en viktig hörnsten i en fungerande demokrati.

Jag har ännu inte nämnt oproportionerliga straff (att lagstiftningen i stort motsvarar medborgarnas moral är en förutsättning för förtroendet för rättssystemet, som är en förutsättning för... just det ja att demokratin ska kunna funka) eller ens fått med ordet "censur" men jag kanske kan bromsa här...

Vill man återställa demokratin och friheten i vårt land är det ett absolut nödvändigt villkor att Piratpartiet kommer in i riksdagen i höst. Annars kommer jordskredet att fortsätta accelerera och det kommer att bli mycket svårt att få ordning på det elände de hinner ställa till med till 2014. Se bara vad de har gjort sedan 2006.

En av de starkaste anledningarna för mig att vara piratpartist är att den svenska demokratin befinner sig i en galopperande kris.

Detta är inget nytt. Redan på 70-talet hände två intressanta saker ungefär samtidigt: den ena var att Tage Danielsson började publicera artiklar i den syndikalistiska tidningen Arbetet, där han uttryckte skarp kritik mot socialdemokratin. Tage var själv socialdemokrat men besviken på partiets bristande intresse för gräsrötterna. Artiklarna finns samlade i böcker med namn som "Tage Danielssons samlade tankar från roten".

När jag läste boken för sisådär 10 år sedan tänkte jag ungefär "åh fan har det varit så här ända sedan 70-talet?".

Det Tage pekade på är ett demokratiskt problem: om en partielit bestämmer partiets politik utan att lyssna på sina gräsrötter, har de egentligen inget mandat att föra den politiken; det mandat de egentligen får i det läget är att inte föra något annat partis politik.

Skillnaden är mycket väsentlig.

Den andra saken som hände ungefär i mitten av sjuttiotalet var att borgarna vann sitt första val på mycket länge 1976. Det kan ha funnits ett samband mellan dessa händelser men det är inte vad jag far efter här.

Borgarna var på den tiden tre (KD var för små för att få vara med) såpass självständiga partier att regeringen faktiskt sprack och centerns Thorbjörn Fälldin fick lämna statsministerposten till förmån för folkpartiets Ola Ullsten, som blev statsminister i en minoritetsregering fram till nästa val.

Det var nämligen på den tiden Centern stod för sitt miljöengagemang och det var självklart för dem att vara emot kärnkraften. Och man var faktiskt tillräckligt idealistisk för att låta den första borgerliga regeringen på årtionden spricka för kärnkraftfrågans skull.

Idag är det få som bryr sig om vad deras gräsrötter vill. Moderaterna har blivit sossar, sossarna har blivit folkpartister och folkpartisterna har blivit stockkonservativa. För att nämna några exempel.

Kombinera detta med att man numera organiserar sig i två allianser där makten över valprogrammet åtminstone delvis står i proportion till det senaste valresultatet så har vi ett ännu större problem med vilken politik man har mandat att föra.

Så till något helt annat, stå ut med mig en stund...

På 80-talet var avlyssning av telefoner, även om man hade konkreta misstankar om grova brott, tillräckligt kontroversiellt för att orsaka stora skandaler med fullt mediedrev.

Idag är avlyssning inte kontroversiellt alls. Frågan är inte längre om man ska få avlyssna, utan hur lösa grunder som ska räcka för att motivera det.

Det är idag tillåtet för polisen att ta sig in i ditt hem och montera avlyssningsutrustning utan att du är misstänkt för något brott alls. Det räcker om en i din bekantskapskrets är misstänkt, och brottet behöver inte vara särskilt grovt.

Dessutom får polisen använda överskottsinformation, dvs. information som inte är relaterad till den misstänkte, som grund för att starta en förundersökning.

Det är bara de två första punkterna i listan hos opassande.

Lägg nu detta till det demokratiska problemet jag beskrev först.

Som om inte detta vore nog, har vi en rättsstat där åklagare låter Säpo komma undan med grundlagsbrott för att de är inkompetenta, där poliser använder narkotikalagstiftningen för att trakassera medborgare som inte begått eller misstänks ha begått något brott, börjar det bli för mycket?

Låt mig bara påpeka att en fungerande rättsstat är en viktig hörnsten i en fungerande demokrati.

Jag har ännu inte nämnt oproportionerliga straff (att lagstiftningen i stort motsvarar medborgarnas moral är en förutsättning för förtroendet för rättssystemet, som är en förutsättning för... just det ja att demokratin ska kunna funka) eller ens fått med ordet "censur" men jag kanske kan bromsa här...

Vill man återställa demokratin och friheten i vårt land är det ett absolut nödvändigt villkor att Piratpartiet kommer in i riksdagen i höst. Annars kommer jordskredet att fortsätta accelerera och det kommer att bli mycket svårt att få ordning på det elände de hinner ställa till med till 2014. Se bara vad de har gjort sedan 2006.

Sveriges demokratiska kris

Sverige - ett korrumperat land

Rick Falkvinge skriver om hur vänskapskorruptionen gör Sverige till ett land där dubbelmoralen kan nå oanade höjder, efter principen "klia rätt rygg så kommer du undan med vad som helst".

Cui Bono? skriver om tystnaden från privata medier, och om att det bara verkar vara public service som bryr sig. Som vanligt, får man väl säga; det var public service som exempelvis drog fram den jävige domaren i rättegången mot The Pirate Bay. DN och SvD ägs av privata intressen som märkligt nog ger fan i landets, eller i alla fall demokratins, väl och ve. "Oberoende liberal", my ass.

Systemet med TV-licens är enligt min uppfattning suveränt i det avseendet att det gör att public service är oberoende av staten och därför kan granska staten utan att begränsas av staten.

Mot bakgrund av Säpo-skandalen, FRA-lagen, IPRED, Cecilia Malmström och hennes föreslagna censur, som hon först vidhöll hysteriskt att den endast skulle gälla barnpornografi men som redan har visat sig att man vill använda till helt andra saker också, tycker jag vi ska göra allt vi kan för att hålla den onda statens fingrar borta från public service.

Rättsväsendet ger jag inte längre någonting för; det är alltför uppenbart att det bara är en chimär.

Vilket innebär att demokratin i Sverige i bästa fall är ett skämt.

Piratpartiet måste in i riksdagen i höst, det är vårt enda hopp om att kunna vända skutan åt rätt håll igen.

Fler om Säpo-skandalen: Anders S. Lindbäck, HAX, Sultans Blogg, Satmaran, projO, Syrrans Granne, Juristens Funderingar, Opassande

Rick Falkvinge skriver om hur vänskapskorruptionen gör Sverige till ett land där dubbelmoralen kan nå oanade höjder, efter principen "klia rätt rygg så kommer du undan med vad som helst".

Cui Bono? skriver om tystnaden från privata medier, och om att det bara verkar vara public service som bryr sig. Som vanligt, får man väl säga; det var public service som exempelvis drog fram den jävige domaren i rättegången mot The Pirate Bay. DN och SvD ägs av privata intressen som märkligt nog ger fan i landets, eller i alla fall demokratins, väl och ve. "Oberoende liberal", my ass.

Systemet med TV-licens är enligt min uppfattning suveränt i det avseendet att det gör att public service är oberoende av staten och därför kan granska staten utan att begränsas av staten.

Mot bakgrund av Säpo-skandalen, FRA-lagen, IPRED, Cecilia Malmström och hennes föreslagna censur, som hon först vidhöll hysteriskt att den endast skulle gälla barnpornografi men som redan har visat sig att man vill använda till helt andra saker också, tycker jag vi ska göra allt vi kan för att hålla den onda statens fingrar borta från public service.

Rättsväsendet ger jag inte längre någonting för; det är alltför uppenbart att det bara är en chimär.

Vilket innebär att demokratin i Sverige i bästa fall är ett skämt.

Piratpartiet måste in i riksdagen i höst, det är vårt enda hopp om att kunna vända skutan åt rätt håll igen.

Fler om Säpo-skandalen: Anders S. Lindbäck, HAX, Sultans Blogg, Satmaran, projO, Syrrans Granne, Juristens Funderingar, Opassande

Sverige - ett korrumperat land

Demokrati eller korporativism, det är frågan.

Läs HAX inlägg om Antipiratbyråns krav på ny lagstiftning.

Läs också en längre artikel i samma ämne på Sagor från livbåten.

Läs HAX inlägg om Antipiratbyråns krav på ny lagstiftning.

Läs också en längre artikel i samma ämne på Sagor från livbåten.

Demokrati eller korporativism, det är frågan.

Ni vet den där Unni Drougge...

...hon har skrivit detta. Läs den först och kom sen tillbaka hit.

Jag känner likadant; fast eftersom jag är en sur gammal gubbe så tänker jag mer i termer av hr i hlvt ska vi förmå folket att vakna medan kampen fortfarande kan föras med fredliga medel?

Skulle jag själv kunna tänka mig att ta till vapen för att försvara min frihet? Jag vet inte. Jag vet inte ens om jag ska hoppas på det ena eller det andra. Men det kanske inte heller är den springande punkten. Frågan är när andra tycker att det är dags att korsa Rubicon.

Fy fan. Kan ingen muntra upp mig med lite optimism och framtidstro?

...hon har skrivit detta. Läs den först och kom sen tillbaka hit.

Jag känner likadant; fast eftersom jag är en sur gammal gubbe så tänker jag mer i termer av hr i hlvt ska vi förmå folket att vakna medan kampen fortfarande kan föras med fredliga medel?

Skulle jag själv kunna tänka mig att ta till vapen för att försvara min frihet? Jag vet inte. Jag vet inte ens om jag ska hoppas på det ena eller det andra. Men det kanske inte heller är den springande punkten. Frågan är när andra tycker att det är dags att korsa Rubicon.

Fy fan. Kan ingen muntra upp mig med lite optimism och framtidstro?

Ni vet den där Unni Drougge...