torsdag 23 december 2010

Historia

Det svenska ordet "historia" har ett par olika betydelser vi är vana att lägga in i ordet.

En är betydelsen "en uppdiktad berättelse", som typiskt används för underhållning.

Den andra ville jag först kalla "en berättelse om en verklig händelse" men det känns lite... hmmm... inte riktigt bra; redan i grundskolan fick jag lära mig att historien skrevs av krigens vinnare, så även i den bemärkelsen är en "historia" mer eller mindre uppdiktad.

Men våra historiker gör väl trots allt sitt bästa för att bringa reda i vad som verkligen hänt, åtminstone beträffande de händelser som vi tror påverkat vår samhällsutveckling i stort.

Man kan säga att ett slags krig pågår just nu, mellan WikiLeaks och alla demokratins fiender, av vilka USA lite otippat visat sig vara den argaste.

Men det är inte bara där kriget står, utan i alla parlament och domstolar och på alla tidningsredaktioner i åtminstone hela västvärlden, kanske i hela världen.

Här i Sverige står nu datalagringsdirektivet för dörren.

Ett beställningsjobb från USA, enligt dokument från WikiLeaks.

Motståndet i vårt parlament kommer från V (länk till deras motion) och MP.

Frågan är hur långt det räcker denna gång. Förhoppningen från V och MP är att de ska få stöd av tillräckligt många som röstar mot sitt parti för att kunna bordlägga frågan i minst ett år, så att vi ska kunna åtminstone se vad EU kommer fram till i sin utvärdering av direktivet innan vi utropar Sverige till Die Neue DDR.

En annan sak man kan undra över är hur historieskrivningen kommer att se ut efteråt? Eftersom historien skrivs av vinnarna är den förmodligen inte alltid 100% sanningsenlig och nog inte värst rättvis (om man nu inte på nazistiskt manér anser att den starke har en självklar rätt att trampa på den svage).

Men låt oss leka med tanken; hur skulle en rättvis historieskrivning av dagens händelser te sig?

Skulle vår nuvarande statsminister bli hågkommen som "Fredrik Förrädaren"?

Eller skulle en rättvis historieskrivning lägga skulden längre ner, hos de tjänstemän som uppenbarligen har glömt vem de tjänar?

Just nu ser det mörkt ut för demokrater och frihetskämpar, så historieskrivningen kommer kanske snarare att utmåla Reinfeldt som en ansvarsfull landsfader som tog krafttag mot det anarkistiska buset och kriminaliteten. Förhoppningsvis kommer framtidens historiker att klia sig i huvudet när de ser att kriminaliteten inte sjönk och att anarki inte tycks ha varit någon populär politisk åskådning.

Eller, vad vi egentligen hoppas på är väl att de onda förlorar och Fredrik blir skändligen avsatt och hågkommen som "Fredrik Förrädaren"?

Eller hur?

2 kommentarer:

  1. Får Fredrik som han vill kommer historieböckerna citera hans 'Stenen I Den Starkes Hand' som beskriver i princip alla som verkar politiskt utanför de etablerade partierna som samhällsfarliga anarkister som förtrycker demokratin.

    Läs hans böcker om du inte gjort det. Man blir fan i mig mörkrädd.

    SvaraRadera
  2. Ska titta efter böckerna, tack för tipset!

    SvaraRadera