Rätt men fel, Hallberg...

Lyssnade i morse på reprisen av "Spanarna" i P1.

Ja, jag vet, det är satir och deltagarna är ofta mer kreativa än pålästa.

Men jag vill ändå kommentera dagens spaning av Jonas Hallberg, lite grann som om den vore på allvar. Jag ber om ursäkt för detta, men motiverar inlägget med att även det som sägs i skämtsamma ordalag tas på allvar i en utsträckning som nog skulle ge många kulturpersonligheter en känsla av olust i magen, om de bara visste...

Han säger där att WikiLeaks håller på att utrota våra hemligheter.

Där missar han en mycket viktig detalj.

Det är denna: WikiLeaks har hittills inte publicerat ett ord om mig.

De kommer förmodligen aldrig att göra det, och om de någonsin skulle göra det, är det sannolikt inte jag som är huvudperson i det beskrivna, och jag är i så fall troligen avidentifierad.

Då undrar kanske vän av ordning vem fan jag är och varför någon skulle vilja skriva om mig på en sajt som tillhandahåller källmaterial för journalister?

Och det gör han/hon med rätta. Jag åtnjuter ingen förtroendepost, jag har ingen högt uppsatt position inom något stort företag. Jag är inte ens journalist. Jag är förvisso bloggare, men jag tror ärligt talat inte att det är särskilt många som läser min blogg. Framför allt är jag inte vald att representera någon annan. Och om vi lever i en fungerande rättsstat (nej, Sverige är inte en sådan längre) och det inte finns några konkreta misstankar om att jag har begått brott, så finns det noll och ingen anledning alls att granska mina göromål, än mindre rapportera om dem.

Tyvärr har Hallberg rätt i ett avseende; våra hemligheter är förvisso på väg att utrotas. Men det är inte WikiLeaks som står för hotet.

Det är FRA-lagen, IPRED, datalagringsdirektivet; det är Ask, Bodström, Reinfeldt & Co; det är våra folkvalda politiker som har glömt vem som tjänar vem och det är de som är hotet mot vårt samhälle. Det är de som försöker utrota våra hemligheter.

I den omfattning som WikiLeaks verkligen utrotar några hemligheter så är det hemligheter som inte hade något existensberättigande till att börja med i alla fall. Och det är ju bara bra.

Om ingen av länkarna till WikiLeaks fungerar kan du prova att leta här.

Lyssnade i morse på reprisen av "Spanarna" i P1.

Ja, jag vet, det är satir och deltagarna är ofta mer kreativa än pålästa.

Men jag vill ändå kommentera dagens spaning av Jonas Hallberg, lite grann som om den vore på allvar. Jag ber om ursäkt för detta, men motiverar inlägget med att även det som sägs i skämtsamma ordalag tas på allvar i en utsträckning som nog skulle ge många kulturpersonligheter en känsla av olust i magen, om de bara visste...

Han säger där att WikiLeaks håller på att utrota våra hemligheter.

Där missar han en mycket viktig detalj.

Det är denna: WikiLeaks har hittills inte publicerat ett ord om mig.

De kommer förmodligen aldrig att göra det, och om de någonsin skulle göra det, är det sannolikt inte jag som är huvudperson i det beskrivna, och jag är i så fall troligen avidentifierad.

Då undrar kanske vän av ordning vem fan jag är och varför någon skulle vilja skriva om mig på en sajt som tillhandahåller källmaterial för journalister?

Och det gör han/hon med rätta. Jag åtnjuter ingen förtroendepost, jag har ingen högt uppsatt position inom något stort företag. Jag är inte ens journalist. Jag är förvisso bloggare, men jag tror ärligt talat inte att det är särskilt många som läser min blogg. Framför allt är jag inte vald att representera någon annan. Och om vi lever i en fungerande rättsstat (nej, Sverige är inte en sådan längre) och det inte finns några konkreta misstankar om att jag har begått brott, så finns det noll och ingen anledning alls att granska mina göromål, än mindre rapportera om dem.

Tyvärr har Hallberg rätt i ett avseende; våra hemligheter är förvisso på väg att utrotas. Men det är inte WikiLeaks som står för hotet.

Det är FRA-lagen, IPRED, datalagringsdirektivet; det är Ask, Bodström, Reinfeldt & Co; det är våra folkvalda politiker som har glömt vem som tjänar vem och det är de som är hotet mot vårt samhälle. Det är de som försöker utrota våra hemligheter.

I den omfattning som WikiLeaks verkligen utrotar några hemligheter så är det hemligheter som inte hade något existensberättigande till att börja med i alla fall. Och det är ju bara bra.

Om ingen av länkarna till WikiLeaks fungerar kan du prova att leta här.

Rätt men fel, Hallberg...