Jag har inte så mycket att säga om organisation, makt och ansvar, eftersom det är frågor jag inte har något större intresse av att sätta mig in i. Men jag tror mig se ett stort problem i alla fall, så jag delar med mig av min tanke/observation och lämnar över till andra att dra slutsatser om det.
Torbjörn Jerlerup skrev igår detta inlägg, som slutar med vad jag ser som ett ganska fult påhopp på PP (svar på tal). Men det finns ett viktigt korn av sanning i hans kritik; våra sjökort, och vårt valmanifest, var en spretig samling tekniska detaljer som var dömda att misslyckas med att skapa något intresse hos allmänheten.
Därmed kvarstod allmänhetens bild av PP som fildelarparti.
Vad vi behöver göra är att formulera vår politik i flera abstraktionsnivåer, allt från enkla slogans, via allt mer detaljerade/heltäckande resonemang och ända ner i ungefär det som vårt valmanifest var.
Och så måste vi sedan välja att presentera vår politik på en högre abstraktionsnivå än valmanifestets.
Frågan är: hur åstadkommer vi detta?
Är den låga abstraktionsnivån ett resultat av svärmmetodiken?
Vad kan vi använda för metoder för att nå bättre mål?
Denna bloggpost inspirerades av Emil Isbergs artikel om Dexions kritik mot PP.
Jag tror du har helt rätt. Valmanifesten låg fel för allmänhetens acceptans. Fast kanske kan vi ändå använda svärmmetodiken för att få fram övriga nivåer. När vi har en bra grund, låter vi insatta personer exempelvis den utnämnda fyr-gruppen att ta fram mellan-nivån och slutligen låter vi motsvarande riksdagsgruppen formulera enklare formuleringar. Samtliga nivåer får bedömas/betygsättas i olika svärmkonstellationer.
SvaraRaderaVad sägs om det?
Kan vara något. Värt att pröva i alla fall, tycker jag.
SvaraRadera