måndag 22 februari 2010

Ni vet den där Unni Drougge...

...hon har skrivit detta. Läs den först och kom sen tillbaka hit.

Jag känner likadant; fast eftersom jag är en sur gammal gubbe så tänker jag mer i termer av hr i hlvt ska vi förmå folket att vakna medan kampen fortfarande kan föras med fredliga medel?

Skulle jag själv kunna tänka mig att ta till vapen för att försvara min frihet? Jag vet inte. Jag vet inte ens om jag ska hoppas på det ena eller det andra. Men det kanske inte heller är den springande punkten. Frågan är när andra tycker att det är dags att korsa Rubicon.

Fy fan. Kan ingen muntra upp mig med lite optimism och framtidstro?

2 kommentarer:

  1. Det blir nog bra, sluta vara sån surgubbe :)

    Ärligt talat: Fortsätt sprida kunskap till så många som möjligt, försök få folk att förstå vad vi förstår. Det är enda chansen, mänsklighetens sista hopp.

    SvaraRadera
  2. Det var ju jävligt uppmuntrande ;-)=

    Skämt åsido, vi får väl knota på bäst vi kan...

    SvaraRadera