söndag 20 mars 2011

Internetrevolutionen

Smaka på ordet: Internetrevolutionen.

Vad betyder det för dig?

Många tänker nog på den som något överspelat; vi övergav våra 56k-modem, fick Google, YouTube, The Pirate Bay, Wikipedia och Facebook. Och så kanske man slänger in WikiLeaks och Spotify i mixen också men ungefär så.

Några av oss ser den ur ett helt annat perspektiv. Som något som ännu är i sin linda. Vi ser inte bara de små söta tjänsterna, vi ser att samhället förändras.

Drastiskt.

Vad vi ser är detta: makten förskjuts, och de som haft makten hittills gillar det inte. Gillar det inte alls.

Journalister är frustrerade för att de inte längre har ensamrätt på att definiera sanningen, även om bloggarna än så länge inte förmår tränga in i det allmänna medvetandet i någon större utsträckning.

Kanske kommer bloggarna aldrig att få något större inflytande; men det lilla som redan finns, räcker tydligen för att journalisterna ska skaka i sina skor.

Politikerna ser möjligheter att övervaka hela folket och plötsligt är alla liberala/frihetliga värderingar och all respekt för det egna folkets mänskliga rättigheter som bortblåsta.

Det talas om barnporr och näthat, varnas för phishing och grooming.

Det talas om (behovet av) övervakning, reglering och kontroll. Nätet är läskigt, marken gungar under fötterna, övervaka! Reglera! Kontrollera!

Det märkliga är att detta tycks slå igenom även på andra områden; t.ex. Folkpartiet har väl aldrig varit så ivriga att övervaka och kontrollera våra elever i skolan, så "liberala" de är?


I norra Afrika pågår samtidigt flera omvälvande och mer eller mindre blodiga revolutioner. Tunisiens och Egyptens diktatorer har fallit, men oroligheter och övergrepp pågår fortfarande. Just nu rapporteras mest om Libyen, men även i andra länder som Bahrain och Jemen försöker folk protestera och möts av vidriga övergrepp.

Det talas om att internet spelat en viktig roll i dessa revolutioner. Vissa försöker förneka det med argument om att revolter kunnat genomföras innan internet uppfanns.

Det är förvisso sant att internet inte fanns när fransoserna körde sitt rejs med frihet, jämlikhet och broderskap, och avrättade adeln. Inte heller när bolsjevikerna avsatte tsar Nikolaj II fanns något nät, och inte heller när shah Mohammad Reza Pahlavi störtades hade man hjälp av Twitter eller något annat av det slaget.

Däremot hade man andra metoder att sprida information, och dessa spelade nog i samtliga fall en avgörande roll. Inte för att jag har några konkreta bevis för det men jag har svårt att tro att det skulle ha varit möjligt utan att ha väl fungerande mekanismer för att kommunicera med varandra.

Detta att vi nu får mer eller mindre samtidiga oroligheter och revolutioner i odemokratiska länder i samma region lär sakna historiskt motstycke, och jag håller en tia på att internet har spelat en nyckelroll i detta.

Det finns naturligtvis fundamentala skillnader mellan de blodiga revolutionerna i norra Afrika och mellanöstern å ena sidan, och fildelande massor och de fridsamma "piraternas" politiska protester i väst å den andra.

Men det finns också likheter.

Internet ligger under ytan och katalyserar, förändrar, jämnar ut, minskar avstånd, förändrar förutsättningar... och får oväntade konsekvenser.

Konsekvenser som inte gillas av makten.

Vilket inte beror på att alla konsekvenser är dåliga; konskevenserna är varken bättre eller sämre än samhället; utan att de är främmande. Skrämmande.


Det finns några som ser vad som händer.

Några som ställer frågor om vad konsekvenserna blir.

Några som tänker att, om nu upphovsrättsindustrin vill begränsa fildelning genom att övervaka oss alla och urholka vår rättssäkerhet; vad får vi för samhälle då?

Några som tänker att, om vi stoppar övervakningen och upprätthåller/återupprättar rättssäkerheten, vad får vi för samhälle då?

Några som inser att fri kunskap och delad kultur är något som har en fantastisk potential. Några som inser att en stark integritet också är en nödvändig ingrediens i den mirakelsoppa som kan göra oss starkare än vi kan föreställa oss idag.

Några som tänker att, om Säpo får tillgång till data om var vi är och när, och vem vi pratar med i telefon, vad får det för konsekvenser för människor som vill ha äktenskapsrådgivning, eller komma i kontakt med psykvården? När kommer våra grannar att titta snett på oss helt utan anledning för att privata data om oss har läckt och de inte ser hela sammanhanget?

Där någonstans står Piratpartiet idag.


Så finns några som tänker ett steg längre.

Några som undrar om arbetslinjen verkligen är vettig; vi har å ena sidan en arbetsmarknad som är mättad även om man bara räknar in de som faktiskt är arbetsföra, och å andra sidan människor som är för sjuka, för gamla, eller helt enkelt bara för omotiverade för att arbeta.

Några som inser att mycket av det arbete som lagts ner för att ge oss det fantastiska och obegripliga mervärde som internet ger oss, har gjorts - gratis.

Något händer. Eller snarare en myriad små någotar händer hela tiden.

Ta det nu lugnt, det här är inte på något vis förankrat som Piratpartiets väg framåt. Vi ser vad som kan vara embryon till Piratpartiets oundvikliga breddning, men som också kan vara stickspår som partiet aldrig följer upp. Men det är så här partiet ska breddas; inifrån, steg för steg, idé för idé. Utanför lådan.


Klichéer är utnötta men bottnar emellanåt i något som faktiskt är värt att upprepas; ett exempel är att det är inte målet som är det viktiga utan vägen dit.

Ska vägen till framtiden kantas av övervakning och kontroll, eller vill vi vandra den som fria och självständiga människor?

Ska vägen till framtiden präglas av att vi betraktas som potentiella brottslingar från det vi vaknar tills vi somnar?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar