Men försök nu tänka på barnen, Beatrice Ask!

Jag hittade en utmärkt artikel av terobi (Sandra Grosse) här, och lade upp en kommentar, som jag tänkte citera här.

Innan jag citerar mig själv vill jag bara kort påpeka att vi här talar om våra "liberala" politikers iver och strävan att tvinga våra barn att göra drogtester i skolan för att "hjälpa dem att hålla sig borta från drogmissbruk". Som om inte de som intresserar sig för droger skulle kunna fastna i träsket under sommarlovet?

Eller testa en fredagkväll och chansa på att det inte syns på måndagen?

Jag skulle bli mycket förvånad om vi inte fick se en rad nya droger på marknaden efter att en sådan lag införts, droger som försvinner ur kroppen på några timmar och inte visar upp ett spår nästa dag.

Nå, här har vi en del av min kommentar:

Barnen måste ju få växa upp i en miljö där de får vara barn, där vi vuxna inte prackar på dem vuxenlivets alla bedrövelser utan låter dem leva i vad som i praktiken blir något av en skyddad verkstad, om man nu får uttrycka sig så.

Barnen ska få drömma, fantisera, vilja bli exempelvis poliser när de växer upp, leka, leva i en tillvaro som präglas av att allt är möjligt. När jag tänker tillbaka på min barndoms ljusa stunder, så präglades tillvaron just då av just den känslan: allt är möjligt.

Hur ska ett barn någonsin kunna känna att allt är möjligt om man övervakas och tvingas göra pissprov hela tiden?

Vad är det för samhälle vi vill att våra barn ska växa upp i?

Ska vi ha dem i koppel från det de föds tills det att de fyller 18, och då ska de plötsligt klara sig själva?

Och exakt vad ska de klara då? Att undvika uppmärksamhet, att inte sticka ut från mängden, att lura storebror när man tror att han inte ser?

Att, för att inte dra någon uppmärksamhet till sig, undvika att ta ansvar och fatta egna beslut?

Bara lämpa över ansvaret på regelverket hela tiden?

Om du tycker att detta låter som en dålig framtid, finns det bara ett parti som för närvarande visar ett seriöst intresse för att skapa en som är bättre.

Det är Piratpartiet.

Jag hittade en utmärkt artikel av terobi (Sandra Grosse) här, och lade upp en kommentar, som jag tänkte citera här.

Innan jag citerar mig själv vill jag bara kort påpeka att vi här talar om våra "liberala" politikers iver och strävan att tvinga våra barn att göra drogtester i skolan för att "hjälpa dem att hålla sig borta från drogmissbruk". Som om inte de som intresserar sig för droger skulle kunna fastna i träsket under sommarlovet?

Eller testa en fredagkväll och chansa på att det inte syns på måndagen?

Jag skulle bli mycket förvånad om vi inte fick se en rad nya droger på marknaden efter att en sådan lag införts, droger som försvinner ur kroppen på några timmar och inte visar upp ett spår nästa dag.

Nå, här har vi en del av min kommentar:

Barnen måste ju få växa upp i en miljö där de får vara barn, där vi vuxna inte prackar på dem vuxenlivets alla bedrövelser utan låter dem leva i vad som i praktiken blir något av en skyddad verkstad, om man nu får uttrycka sig så.

Barnen ska få drömma, fantisera, vilja bli exempelvis poliser när de växer upp, leka, leva i en tillvaro som präglas av att allt är möjligt. När jag tänker tillbaka på min barndoms ljusa stunder, så präglades tillvaron just då av just den känslan: allt är möjligt.

Hur ska ett barn någonsin kunna känna att allt är möjligt om man övervakas och tvingas göra pissprov hela tiden?

Vad är det för samhälle vi vill att våra barn ska växa upp i?

Ska vi ha dem i koppel från det de föds tills det att de fyller 18, och då ska de plötsligt klara sig själva?

Och exakt vad ska de klara då? Att undvika uppmärksamhet, att inte sticka ut från mängden, att lura storebror när man tror att han inte ser?

Att, för att inte dra någon uppmärksamhet till sig, undvika att ta ansvar och fatta egna beslut?

Bara lämpa över ansvaret på regelverket hela tiden?

Om du tycker att detta låter som en dålig framtid, finns det bara ett parti som för närvarande visar ett seriöst intresse för att skapa en som är bättre.

Det är Piratpartiet.

Men försök nu tänka på barnen, Beatrice Ask!