Förklaring från en mötesskolkare

Jag har inte deltagit i höstens medlemsmöte för Piratpartiet.

Det finns förstås ingen enskild anledning, men en av dem är just detta; stup i kvarten blir det internt bråk om än ditt, än datt. Det kanske är bra, det kanske är ett tecken på att interndemokratin trots allt fungerar hyfsat, att det är ganska högt i tak om inte annat.

Men det tar på krafterna.

Så är det förstås fortfarande bittert att vi fick hela 0,65 % i riksdagsvalet i höstas. Än mera bitter är insikten att det gick så för att folk inte vet vad vi står för, och att de som röstade på oss i EU-valet gjorde det bara för att vi populariserades i media i samband med Spectrial I. Det handlade alltså bara om fildelning, för dem.

Och Spectrial II är tydligen en icke-händelse utanför våra led.

Så har vi Liberaldemokraterna som försvagar oss ytterligare genom att vinna våra libertarianska medlemmars sympatier, jag önskar dem all lycka men det lämnar PP ännu mer sargat...

Jag är trött.

Trött på att försöka få folk att intressera sig för sina rättigheter.
Trött på folk som inte fattar att de största partierna faktiskt har övergett sina egna ideologier, och att argument som kanske var vettiga på 70-talet bara är mischmasch idag.
Trött på polisen som skiter i allt bara de får bura in fler.
Trött på jäviga domare och åklagare som tillåts använda "bevis" som mycket väl kunnat fabriceras på åklagarens kontor.
Trött på internt käbbel i partiet.
Trött på organisatoriska detaljer.
Trött på troll.
Trött på tjockskalliga journalister som rusar man ur huse för att försvara idioten Vilks men som inte ids skriva en rad om FRA, IPRED eller DLD. Eller något substantiellt om Spectrial för den delen.
Trött på folk som kallar sig liberaler samtidigt som de lägger fram eller applåderar populistiska förslag som är antiliberala, och sedan blundar, slår sig för öronen och skriker när man försöker påpeka detta.
Trött på att befolkningen blir allt äldre, och därigenom alltmer domineras av okunniga och ointresserade bakåtsträvare.
Trött på "Så vad röstar tant på då? -Nazisterna!" i verkligheten. (Med det menar jag att man pratar med folk och tror att de är med på noterna och sedan visar det sig att man har hällt vatten på en gås...)

Var finns energin? Var finns visionerna nu? Vad är det för mening för mig med att fortsätta kämpa? Allt verkar ju ändå vara kört.

Så, nej. Jag orkar inte läsa förslag till höger och vänster. Jag orkar inte informera mig och ta ställning. Jag hade därtill mycket väl kunnat falla för Ricks list, enda anledningen till att jag inte gjorde det var att jag fortfarande inte orkade gå in och rösta.

I det avseendet är Rick en mycket dålig partiledare; varje gång man tycker att läget i/för partiet börjar kännas stabilt, lyckas han skapa nya (ofta men inte alltid interna) kontroverser... och man tänker "åh nej, inte nu IGEN".

Jag har inte deltagit i höstens medlemsmöte för Piratpartiet.

Det finns förstås ingen enskild anledning, men en av dem är just detta; stup i kvarten blir det internt bråk om än ditt, än datt. Det kanske är bra, det kanske är ett tecken på att interndemokratin trots allt fungerar hyfsat, att det är ganska högt i tak om inte annat.

Men det tar på krafterna.

Så är det förstås fortfarande bittert att vi fick hela 0,65 % i riksdagsvalet i höstas. Än mera bitter är insikten att det gick så för att folk inte vet vad vi står för, och att de som röstade på oss i EU-valet gjorde det bara för att vi populariserades i media i samband med Spectrial I. Det handlade alltså bara om fildelning, för dem.

Och Spectrial II är tydligen en icke-händelse utanför våra led.

Så har vi Liberaldemokraterna som försvagar oss ytterligare genom att vinna våra libertarianska medlemmars sympatier, jag önskar dem all lycka men det lämnar PP ännu mer sargat...

Jag är trött.

Trött på att försöka få folk att intressera sig för sina rättigheter.
Trött på folk som inte fattar att de största partierna faktiskt har övergett sina egna ideologier, och att argument som kanske var vettiga på 70-talet bara är mischmasch idag.
Trött på polisen som skiter i allt bara de får bura in fler.
Trött på jäviga domare och åklagare som tillåts använda "bevis" som mycket väl kunnat fabriceras på åklagarens kontor.
Trött på internt käbbel i partiet.
Trött på organisatoriska detaljer.
Trött på troll.
Trött på tjockskalliga journalister som rusar man ur huse för att försvara idioten Vilks men som inte ids skriva en rad om FRA, IPRED eller DLD. Eller något substantiellt om Spectrial för den delen.
Trött på folk som kallar sig liberaler samtidigt som de lägger fram eller applåderar populistiska förslag som är antiliberala, och sedan blundar, slår sig för öronen och skriker när man försöker påpeka detta.
Trött på att befolkningen blir allt äldre, och därigenom alltmer domineras av okunniga och ointresserade bakåtsträvare.
Trött på "Så vad röstar tant på då? -Nazisterna!" i verkligheten. (Med det menar jag att man pratar med folk och tror att de är med på noterna och sedan visar det sig att man har hällt vatten på en gås...)

Var finns energin? Var finns visionerna nu? Vad är det för mening för mig med att fortsätta kämpa? Allt verkar ju ändå vara kört.

Så, nej. Jag orkar inte läsa förslag till höger och vänster. Jag orkar inte informera mig och ta ställning. Jag hade därtill mycket väl kunnat falla för Ricks list, enda anledningen till att jag inte gjorde det var att jag fortfarande inte orkade gå in och rösta.

I det avseendet är Rick en mycket dålig partiledare; varje gång man tycker att läget i/för partiet börjar kännas stabilt, lyckas han skapa nya (ofta men inte alltid interna) kontroverser... och man tänker "åh nej, inte nu IGEN".

Förklaring från en mötesskolkare