Bevisat: Övervakning ger inte säkerhet

Originalartikel av Zac.

Zacs artikel i korthet (den är inte särskilt lång i sin helhet men om du är riktigt lat så får du en sammanfattning här):

• Det finns c:a 10.000 övervakningskameror i London, som har c:a 7,5 milj invånare
• Detta kostar 200 miljoner pund om året
• Detta resulterar enligt Londonpolisen i 6 uppklarade brott per dag
• Enligt Londonpolisens statistik begås över 2200 brott per dag
• Zac uppskattar att 200 miljoner pund om året skulle räcka till ungefär 8300 poliser

Så till 10.000-kronorsfrågan; skulle dessa dryga 8000 poliser kunna klara upp fler än 6 brott om dagen?

Bra skrivet, Zac!

---

Uppdatering: om vi tänker ett steg längre: anta för skojs skull att Zacs uppskattning är lite överoptimistisk; säg att man kanske bara kan anställa 6000 poliser. (Jag väljer naturligtvis den siffran för att den blir enkel att räkna på.)

Då har vi situationen att om 1000 poliser kan klara upp ett brott per dag, så är det ekonomiskt break-even jämfört med kamerorna.

Om 1000 poliser kan klara upp två brott per dag, så får vi alltså redan där dubbel utdelning per investerad krona! Och därtill att vi slipper kränka medborgarnas integritet!

Om vi återgår till att betrakta Zacs uppskattning som realistisk, får vi ungefär 1400 poliser som ska klara upp två brott per dag för att få dubbelt tillbaka, utan integritetskränkning.

Låter både görbart och önskvärt, tycker jag.

Uppdatering 2: Zacs källa för siffrorna 10.000 kameror och 200 miljoner pund.

Originalartikel av Zac.

Zacs artikel i korthet (den är inte särskilt lång i sin helhet men om du är riktigt lat så får du en sammanfattning här):

• Det finns c:a 10.000 övervakningskameror i London, som har c:a 7,5 milj invånare
• Detta kostar 200 miljoner pund om året
• Detta resulterar enligt Londonpolisen i 6 uppklarade brott per dag
• Enligt Londonpolisens statistik begås över 2200 brott per dag
• Zac uppskattar att 200 miljoner pund om året skulle räcka till ungefär 8300 poliser

Så till 10.000-kronorsfrågan; skulle dessa dryga 8000 poliser kunna klara upp fler än 6 brott om dagen?

Bra skrivet, Zac!

---

Uppdatering: om vi tänker ett steg längre: anta för skojs skull att Zacs uppskattning är lite överoptimistisk; säg att man kanske bara kan anställa 6000 poliser. (Jag väljer naturligtvis den siffran för att den blir enkel att räkna på.)

Då har vi situationen att om 1000 poliser kan klara upp ett brott per dag, så är det ekonomiskt break-even jämfört med kamerorna.

Om 1000 poliser kan klara upp två brott per dag, så får vi alltså redan där dubbel utdelning per investerad krona! Och därtill att vi slipper kränka medborgarnas integritet!

Om vi återgår till att betrakta Zacs uppskattning som realistisk, får vi ungefär 1400 poliser som ska klara upp två brott per dag för att få dubbelt tillbaka, utan integritetskränkning.

Låter både görbart och önskvärt, tycker jag.

Uppdatering 2: Zacs källa för siffrorna 10.000 kameror och 200 miljoner pund.

Bevisat: Övervakning ger inte säkerhet

Svärmfail

Jag har inte så mycket att säga om organisation, makt och ansvar, eftersom det är frågor jag inte har något större intresse av att sätta mig in i. Men jag tror mig se ett stort problem i alla fall, så jag delar med mig av min tanke/observation och lämnar över till andra att dra slutsatser om det.

Torbjörn Jerlerup skrev igår detta inlägg, som slutar med vad jag ser som ett ganska fult påhopp på PP (svar på tal). Men det finns ett viktigt korn av sanning i hans kritik; våra sjökort, och vårt valmanifest, var en spretig samling tekniska detaljer som var dömda att misslyckas med att skapa något intresse hos allmänheten.

Därmed kvarstod allmänhetens bild av PP som fildelarparti.

Vad vi behöver göra är att formulera vår politik i flera abstraktionsnivåer, allt från enkla slogans, via allt mer detaljerade/heltäckande resonemang och ända ner i ungefär det som vårt valmanifest var.

Och så måste vi sedan välja att presentera vår politik på en högre abstraktionsnivå än valmanifestets.

Frågan är: hur åstadkommer vi detta?

Är den låga abstraktionsnivån ett resultat av svärmmetodiken?

Vad kan vi använda för metoder för att nå bättre mål?

Denna bloggpost inspirerades av Emil Isbergs artikel om Dexions kritik mot PP.

Jag har inte så mycket att säga om organisation, makt och ansvar, eftersom det är frågor jag inte har något större intresse av att sätta mig in i. Men jag tror mig se ett stort problem i alla fall, så jag delar med mig av min tanke/observation och lämnar över till andra att dra slutsatser om det.

Torbjörn Jerlerup skrev igår detta inlägg, som slutar med vad jag ser som ett ganska fult påhopp på PP (svar på tal). Men det finns ett viktigt korn av sanning i hans kritik; våra sjökort, och vårt valmanifest, var en spretig samling tekniska detaljer som var dömda att misslyckas med att skapa något intresse hos allmänheten.

Därmed kvarstod allmänhetens bild av PP som fildelarparti.

Vad vi behöver göra är att formulera vår politik i flera abstraktionsnivåer, allt från enkla slogans, via allt mer detaljerade/heltäckande resonemang och ända ner i ungefär det som vårt valmanifest var.

Och så måste vi sedan välja att presentera vår politik på en högre abstraktionsnivå än valmanifestets.

Frågan är: hur åstadkommer vi detta?

Är den låga abstraktionsnivån ett resultat av svärmmetodiken?

Vad kan vi använda för metoder för att nå bättre mål?

Denna bloggpost inspirerades av Emil Isbergs artikel om Dexions kritik mot PP.

Svärmfail

Regarding Bradley Manning

I just read this article about how Wired's Senior Editor Kevin Poulsen apparently possesses, but refuses to disclose, chat logs proving that Bradley Manning was indeed the one who blew the whistle on the U.S. wars.

Also, the article questions the reliability of Adrian Lamo, who is the one alleging Bradley Manning to be the whistleblower.

My very simple question is this; is there any evidence that the chat logs are authentic? If Lamo's credibility is questioned, should not the authenticity of the only evidence - of which he is the source, if I understand correctly - also be questioned?

Just a thought.

And remember - Bradley Manning has now been detained by the FBI for more than half a year, and is still not charged with any criminal acts whatsoever.

I just read this article about how Wired's Senior Editor Kevin Poulsen apparently possesses, but refuses to disclose, chat logs proving that Bradley Manning was indeed the one who blew the whistle on the U.S. wars.

Also, the article questions the reliability of Adrian Lamo, who is the one alleging Bradley Manning to be the whistleblower.

My very simple question is this; is there any evidence that the chat logs are authentic? If Lamo's credibility is questioned, should not the authenticity of the only evidence - of which he is the source, if I understand correctly - also be questioned?

Just a thought.

And remember - Bradley Manning has now been detained by the FBI for more than half a year, and is still not charged with any criminal acts whatsoever.

Regarding Bradley Manning

Vidare funderingar

Emma Opassande skriver klokt om att det kanske inte nödvändigt behöver vara så att bara för att USA ber oss att göra si eller så, och vi sedan gör det, så måste det implicera att vi gör som USA säger.

Det kan nämligen vara så att de ber våra politiker att göra något de ändå hade tänkt göra.

Copyriot är inne på samma spår.

Men det finns ett problem med det här; hur ska man tolka regeringens agerande, då?

Vi har, å ena sidan, alternativet att de inte alls agerat marionetter utan gjort det de gjort för att de tycker att det är bra politik.

Alliansen har alltså:

• Gjort helt om i sin inställning till massövervakning - alltså övergett sina ideologier till förmån för det populistiska blaj vi nu ser
• Gett oss FRA-lagen - men FRA kan bara spana mot hederligt folk, eftersom de fula fiskarna enkelt undgår deras garn
• IPRED, som ger privata företag rätt att bedriva polisverksamhet på ett ytterst rättsosäkert sätt
• Polismetodutredningen, som ger polisen större befogenheter på rättssäkerhetens bekostnad
• Bestämt sig för att komplettera utrullningen av Die Neue DDR med en onödigt brutal implementering av datalagringsdirektivet.

Hur förklarar man detta fullkomligt horribla beteende från en regering som enligt sina egna ideologier borde göra allt för att motverka de här dumheterna?

Ett alternativ är ju att säga att ok de är styrda av USA som agerar för sitt näringsliv. Det finns en logik i det, de har ju kört bananrepubliker förr.

Ett annat alternativ är att de själva ville föra den politiken. Hur trovärdigt låter det? Jag kan inte acceptera den tanken. Varför skulle moderaterna, centern och folkpartiet (och sossarna) vilja rulla ut Die Neue DDR i Sverige?

Det känns som att det börjar gro något metalliskt i min hårbotten, det måste finnas någon annan förklaring än dessa.

Det är klart att det kan finnas andra förklaringar till att de stora partierna kastat sina ideologier på soptippen. Det kan finnas andra orsaker till att de tycker det är bra med massövervakning, kanske helt enkelt att de inser att det inte går att förena den grad av privatisering och de låga skatter de infört med ett fungerande rättssamhälle, så då väljer man att offra rättssamhället på privatiseringens och de låga skatternas altare. VA?

Man kanske inte ska försöka förstå. Som synes spårar det fort ur om man försöker.

Uppdatering: bra skrivet av Farmor Gun.

Emma Opassande skriver klokt om att det kanske inte nödvändigt behöver vara så att bara för att USA ber oss att göra si eller så, och vi sedan gör det, så måste det implicera att vi gör som USA säger.

Det kan nämligen vara så att de ber våra politiker att göra något de ändå hade tänkt göra.

Copyriot är inne på samma spår.

Men det finns ett problem med det här; hur ska man tolka regeringens agerande, då?

Vi har, å ena sidan, alternativet att de inte alls agerat marionetter utan gjort det de gjort för att de tycker att det är bra politik.

Alliansen har alltså:

• Gjort helt om i sin inställning till massövervakning - alltså övergett sina ideologier till förmån för det populistiska blaj vi nu ser
• Gett oss FRA-lagen - men FRA kan bara spana mot hederligt folk, eftersom de fula fiskarna enkelt undgår deras garn
• IPRED, som ger privata företag rätt att bedriva polisverksamhet på ett ytterst rättsosäkert sätt
• Polismetodutredningen, som ger polisen större befogenheter på rättssäkerhetens bekostnad
• Bestämt sig för att komplettera utrullningen av Die Neue DDR med en onödigt brutal implementering av datalagringsdirektivet.

Hur förklarar man detta fullkomligt horribla beteende från en regering som enligt sina egna ideologier borde göra allt för att motverka de här dumheterna?

Ett alternativ är ju att säga att ok de är styrda av USA som agerar för sitt näringsliv. Det finns en logik i det, de har ju kört bananrepubliker förr.

Ett annat alternativ är att de själva ville föra den politiken. Hur trovärdigt låter det? Jag kan inte acceptera den tanken. Varför skulle moderaterna, centern och folkpartiet (och sossarna) vilja rulla ut Die Neue DDR i Sverige?

Det känns som att det börjar gro något metalliskt i min hårbotten, det måste finnas någon annan förklaring än dessa.

Det är klart att det kan finnas andra förklaringar till att de stora partierna kastat sina ideologier på soptippen. Det kan finnas andra orsaker till att de tycker det är bra med massövervakning, kanske helt enkelt att de inser att det inte går att förena den grad av privatisering och de låga skatter de infört med ett fungerande rättssamhälle, så då väljer man att offra rättssamhället på privatiseringens och de låga skatternas altare. VA?

Man kanske inte ska försöka förstå. Som synes spårar det fort ur om man försöker.

Uppdatering: bra skrivet av Farmor Gun.

Vidare funderingar

Så... vi lever i en fri demokrati, säger du?

Okej.

Då kanske du kan förklara det här för mig.

Jag förstår nämligen inte.

Om vi vore en fri demokrati, skulle väl inte våra politiker göra som USA säger, när USA säger det, för att ge USAs företag konkurrensfördelar?

Även när det USA säger är, avskaffa meddelarfriheten och budbärarimmuniteten, kort sagt, kasta demokratin i sopkorgen!

Och nej, det här är inte några foliehattars konspiratoriska fantasier. Det finns hårda bevis.

Så, snälla.

Det finns ett kommentarsfält här nedan.

Om du på fullt allvar anser att vi lever i en fri demokrati, och att Fredrik Reinfeldt och hans regering är något annat än landsförrädare, förklara för mig.

Jag fattar det inte.

Fler om detta: Fredriks blogg, Gothbarbie, Henry Rouhivuori, Scaber Nestor, HAX, Beelzebjörn, Pippi Pirat, Webhackande, Sultans Blogg (kolla hans favicon), Copyriot

Uppdatering (tack, Beelzebjörn för länken): WTF?

Okej.

Då kanske du kan förklara det här för mig.

Jag förstår nämligen inte.

Om vi vore en fri demokrati, skulle väl inte våra politiker göra som USA säger, när USA säger det, för att ge USAs företag konkurrensfördelar?

Även när det USA säger är, avskaffa meddelarfriheten och budbärarimmuniteten, kort sagt, kasta demokratin i sopkorgen!

Och nej, det här är inte några foliehattars konspiratoriska fantasier. Det finns hårda bevis.

Så, snälla.

Det finns ett kommentarsfält här nedan.

Om du på fullt allvar anser att vi lever i en fri demokrati, och att Fredrik Reinfeldt och hans regering är något annat än landsförrädare, förklara för mig.

Jag fattar det inte.

Fler om detta: Fredriks blogg, Gothbarbie, Henry Rouhivuori, Scaber Nestor, HAX, Beelzebjörn, Pippi Pirat, Webhackande, Sultans Blogg (kolla hans favicon), Copyriot

Uppdatering (tack, Beelzebjörn för länken): WTF?

Så... vi lever i en fri demokrati, säger du?

Historia

Det svenska ordet "historia" har ett par olika betydelser vi är vana att lägga in i ordet.

En är betydelsen "en uppdiktad berättelse", som typiskt används för underhållning.

Den andra ville jag först kalla "en berättelse om en verklig händelse" men det känns lite... hmmm... inte riktigt bra; redan i grundskolan fick jag lära mig att historien skrevs av krigens vinnare, så även i den bemärkelsen är en "historia" mer eller mindre uppdiktad.

Men våra historiker gör väl trots allt sitt bästa för att bringa reda i vad som verkligen hänt, åtminstone beträffande de händelser som vi tror påverkat vår samhällsutveckling i stort.

Man kan säga att ett slags krig pågår just nu, mellan WikiLeaks och alla demokratins fiender, av vilka USA lite otippat visat sig vara den argaste.

Men det är inte bara där kriget står, utan i alla parlament och domstolar och på alla tidningsredaktioner i åtminstone hela västvärlden, kanske i hela världen.

Här i Sverige står nu datalagringsdirektivet för dörren.

Ett beställningsjobb från USA, enligt dokument från WikiLeaks.

Motståndet i vårt parlament kommer från V (länk till deras motion) och MP.

Frågan är hur långt det räcker denna gång. Förhoppningen från V och MP är att de ska få stöd av tillräckligt många som röstar mot sitt parti för att kunna bordlägga frågan i minst ett år, så att vi ska kunna åtminstone se vad EU kommer fram till i sin utvärdering av direktivet innan vi utropar Sverige till Die Neue DDR.

En annan sak man kan undra över är hur historieskrivningen kommer att se ut efteråt? Eftersom historien skrivs av vinnarna är den förmodligen inte alltid 100% sanningsenlig och nog inte värst rättvis (om man nu inte på nazistiskt manér anser att den starke har en självklar rätt att trampa på den svage).

Men låt oss leka med tanken; hur skulle en rättvis historieskrivning av dagens händelser te sig?

Skulle vår nuvarande statsminister bli hågkommen som "Fredrik Förrädaren"?

Eller skulle en rättvis historieskrivning lägga skulden längre ner, hos de tjänstemän som uppenbarligen har glömt vem de tjänar?

Just nu ser det mörkt ut för demokrater och frihetskämpar, så historieskrivningen kommer kanske snarare att utmåla Reinfeldt som en ansvarsfull landsfader som tog krafttag mot det anarkistiska buset och kriminaliteten. Förhoppningsvis kommer framtidens historiker att klia sig i huvudet när de ser att kriminaliteten inte sjönk och att anarki inte tycks ha varit någon populär politisk åskådning.

Eller, vad vi egentligen hoppas på är väl att de onda förlorar och Fredrik blir skändligen avsatt och hågkommen som "Fredrik Förrädaren"?

Eller hur?

Det svenska ordet "historia" har ett par olika betydelser vi är vana att lägga in i ordet.

En är betydelsen "en uppdiktad berättelse", som typiskt används för underhållning.

Den andra ville jag först kalla "en berättelse om en verklig händelse" men det känns lite... hmmm... inte riktigt bra; redan i grundskolan fick jag lära mig att historien skrevs av krigens vinnare, så även i den bemärkelsen är en "historia" mer eller mindre uppdiktad.

Men våra historiker gör väl trots allt sitt bästa för att bringa reda i vad som verkligen hänt, åtminstone beträffande de händelser som vi tror påverkat vår samhällsutveckling i stort.

Man kan säga att ett slags krig pågår just nu, mellan WikiLeaks och alla demokratins fiender, av vilka USA lite otippat visat sig vara den argaste.

Men det är inte bara där kriget står, utan i alla parlament och domstolar och på alla tidningsredaktioner i åtminstone hela västvärlden, kanske i hela världen.

Här i Sverige står nu datalagringsdirektivet för dörren.

Ett beställningsjobb från USA, enligt dokument från WikiLeaks.

Motståndet i vårt parlament kommer från V (länk till deras motion) och MP.

Frågan är hur långt det räcker denna gång. Förhoppningen från V och MP är att de ska få stöd av tillräckligt många som röstar mot sitt parti för att kunna bordlägga frågan i minst ett år, så att vi ska kunna åtminstone se vad EU kommer fram till i sin utvärdering av direktivet innan vi utropar Sverige till Die Neue DDR.

En annan sak man kan undra över är hur historieskrivningen kommer att se ut efteråt? Eftersom historien skrivs av vinnarna är den förmodligen inte alltid 100% sanningsenlig och nog inte värst rättvis (om man nu inte på nazistiskt manér anser att den starke har en självklar rätt att trampa på den svage).

Men låt oss leka med tanken; hur skulle en rättvis historieskrivning av dagens händelser te sig?

Skulle vår nuvarande statsminister bli hågkommen som "Fredrik Förrädaren"?

Eller skulle en rättvis historieskrivning lägga skulden längre ner, hos de tjänstemän som uppenbarligen har glömt vem de tjänar?

Just nu ser det mörkt ut för demokrater och frihetskämpar, så historieskrivningen kommer kanske snarare att utmåla Reinfeldt som en ansvarsfull landsfader som tog krafttag mot det anarkistiska buset och kriminaliteten. Förhoppningsvis kommer framtidens historiker att klia sig i huvudet när de ser att kriminaliteten inte sjönk och att anarki inte tycks ha varit någon populär politisk åskådning.

Eller, vad vi egentligen hoppas på är väl att de onda förlorar och Fredrik blir skändligen avsatt och hågkommen som "Fredrik Förrädaren"?

Eller hur?

Historia

Hur långt ska det gå innan du vaknar?

Nu har alltså regeringen bestämt att public service-företag inte ska få utnyttja sin yttrandefrihet, utan alla nya programidéer ska först granskas och godkännas av regeringen.

Detta är förstås censur och ett åsidosättande av den fria marknadens regler, eftersom public service missgynnas till förmån för övriga medier.

Den som trott att vår regering respekterar demokrati, dags att se vad de gör och erkänna vad det är?

Den som trott att allianspartierna är för en fri marknad, borde nu begripa att den tiden en gång för alla är förbi?

Om det inte räckte med IPRED, menar jag.

Detta hat mot fria medier är obegripligt, men det finns människor som verkar hata public service bara för att det är sossarna som instiftat det, och inte vill medge att public service kanske kan vara något riktigt rätt tänkt i ett liberalt samhälle, bara för att man hatar allt sossarna gjort på ryggmärgsreflex.

Nå, det är tydligen de stora medieföretagen som ensamma ska få sätta den politiska agendan i vårt land genom att välja vilka problem som finns och vilka problem som inte finns. Det finns t.ex. inget problem med att införa massövervakning av oskyldiga svenskar; aktörerna på mediemarknaden har bestämt att det inte är något problem.

Och fåren i skocken resonerar som så: syns inte, finns inte. Att några små pirater står vid sidan om och gapar är oväsentligt; ingen annan gapar, så håll käften, foliehattar!

Nu har alltså regeringen bestämt att public service-företag inte ska få utnyttja sin yttrandefrihet, utan alla nya programidéer ska först granskas och godkännas av regeringen.

Detta är förstås censur och ett åsidosättande av den fria marknadens regler, eftersom public service missgynnas till förmån för övriga medier.

Den som trott att vår regering respekterar demokrati, dags att se vad de gör och erkänna vad det är?

Den som trott att allianspartierna är för en fri marknad, borde nu begripa att den tiden en gång för alla är förbi?

Om det inte räckte med IPRED, menar jag.

Detta hat mot fria medier är obegripligt, men det finns människor som verkar hata public service bara för att det är sossarna som instiftat det, och inte vill medge att public service kanske kan vara något riktigt rätt tänkt i ett liberalt samhälle, bara för att man hatar allt sossarna gjort på ryggmärgsreflex.

Nå, det är tydligen de stora medieföretagen som ensamma ska få sätta den politiska agendan i vårt land genom att välja vilka problem som finns och vilka problem som inte finns. Det finns t.ex. inget problem med att införa massövervakning av oskyldiga svenskar; aktörerna på mediemarknaden har bestämt att det inte är något problem.

Och fåren i skocken resonerar som så: syns inte, finns inte. Att några små pirater står vid sidan om och gapar är oväsentligt; ingen annan gapar, så håll käften, foliehattar!

Hur långt ska det gå innan du vaknar?