Sidor

lördag 11 december 2010

Rätt men fel, Hallberg...

Lyssnade i morse på reprisen av "Spanarna" i P1.

Ja, jag vet, det är satir och deltagarna är ofta mer kreativa än pålästa.

Men jag vill ändå kommentera dagens spaning av Jonas Hallberg, lite grann som om den vore på allvar. Jag ber om ursäkt för detta, men motiverar inlägget med att även det som sägs i skämtsamma ordalag tas på allvar i en utsträckning som nog skulle ge många kulturpersonligheter en känsla av olust i magen, om de bara visste...

Han säger där att WikiLeaks håller på att utrota våra hemligheter.

Där missar han en mycket viktig detalj.

Det är denna: WikiLeaks har hittills inte publicerat ett ord om mig.

De kommer förmodligen aldrig att göra det, och om de någonsin skulle göra det, är det sannolikt inte jag som är huvudperson i det beskrivna, och jag är i så fall troligen avidentifierad.

Då undrar kanske vän av ordning vem fan jag är och varför någon skulle vilja skriva om mig på en sajt som tillhandahåller källmaterial för journalister?

Och det gör han/hon med rätta. Jag åtnjuter ingen förtroendepost, jag har ingen högt uppsatt position inom något stort företag. Jag är inte ens journalist. Jag är förvisso bloggare, men jag tror ärligt talat inte att det är särskilt många som läser min blogg. Framför allt är jag inte vald att representera någon annan. Och om vi lever i en fungerande rättsstat (nej, Sverige är inte en sådan längre) och det inte finns några konkreta misstankar om att jag har begått brott, så finns det noll och ingen anledning alls att granska mina göromål, än mindre rapportera om dem.

Tyvärr har Hallberg rätt i ett avseende; våra hemligheter är förvisso på väg att utrotas. Men det är inte WikiLeaks som står för hotet.

Det är FRA-lagen, IPRED, datalagringsdirektivet; det är Ask, Bodström, Reinfeldt & Co; det är våra folkvalda politiker som har glömt vem som tjänar vem och det är de som är hotet mot vårt samhälle. Det är de som försöker utrota våra hemligheter.

I den omfattning som WikiLeaks verkligen utrotar några hemligheter så är det hemligheter som inte hade något existensberättigande till att börja med i alla fall. Och det är ju bara bra.

Om ingen av länkarna till WikiLeaks fungerar kan du prova att leta här.

fredag 10 december 2010

Who poses the greater threat; Usama bin Ladin or Barack Obama?

(This text was inspired by this article (written in Swedish).)

Why are we afraid of terrorists?

Is it because they can arbitrarily blow us to pieces when we least expect it?

Not for me. I don't walk around worrying that they will blow me or my loved ones up.

Is it that they may blow our aeroplane to smithereens while we're on it?

That does not worry me much either, and no, that's not thanks to the absurd security checks on the airports; it's simply because there are not enough terrorists per aircraft to really worry me.

What is it that makes terrorism so bad (except for the obvious fact that they maim and kill innocent people at random)?

What makes it so bad is this; it is generally considered a major threat to our democratic societies.

Ok.

So if a terrorist should set off a bomb that killed my family, how would that be a threat against democracy?

In no way, that's how. It would cause the loss of innocent lives, but our democracy would continue unaffected. That is, unless...

Unless our politicians decide to "fight" terrorism by supervising us 24/7, stealing our freedoms one by one... undermining our freedom of speech, gradually lowering the demands of proof for punishment by law, writing new laws that allow more arbitrary mechanisms to decide who is innocent and who is guilty...

...transforming our societies from civilizations where we were considered innocent until proven otherwise to totalitarian regimes where we're considered guilty until proven innocent...

...and who drives this development? Usama bin Ladin? No way, he merely sits hiding somewhere, if he is indeed still alive.

Barack Obama? Well, I don't see him opposing it fiercely, while people in power all across the U.S.A. spit in the face of freedom of speech, calling for or taking harsh action against WikiLeaks and Julian Assange, endorsing surveillance in the name of copyright, promoting censorship in the name of "morality"... And a republican president would probably, like Obama's predecessor, only speed up the negative process.

So who poses the real threat to democracy? The terrorist or the useful idiot who allows and endorses more surveillance, arbitrary legislation, censorship...?

Don't take my word for it. Find out for yourself.

söndag 5 december 2010

WikiLeaks is dead! Long live WikiLeaks!

We can see now how high politicians call WikiLeaks and Julian Assange "criminal", call for the assassination of Assange (which in itself is, in most "civilized" countries, a criminal act), tries to shut WikiLeaks down, and in general show their true, and very ugly, colours.

So now we face war.

War against freedom, democracy and simple decency. This war is waged by the people in power, our politicians, against us, the people.

And here's the first counterstrike: WikiLeaks is (surprise!) resurrected, and can be found on this address:
http://wikileaks.ch

You can always find a WikiLeaks mirror at:
http://mirror.wikileaks.info

Weshall never surrender.
 - Winston Churchill

måndag 29 november 2010

Klara tankar från Klara...

Oj vad jag inte har orkat blogga på länge... men nu har Klara Tovhult skrivit så fantastiskt bra att jag bara måste länka till hennes lysande vision om till exempel en framtida socialdemokrati.

Jag skulle kunna komplettera med lite egna idéer och tankar kring det hela, men för en gångs skull tror jag att jag håller min stora trut stängd och låter Klaras tankar stå utan vidare kommentar. Har du inte läst hennes artikel än? Men dit och läs då!

söndag 31 oktober 2010

Förklaring från en mötesskolkare

Jag har inte deltagit i höstens medlemsmöte för Piratpartiet.

Det finns förstås ingen enskild anledning, men en av dem är just detta; stup i kvarten blir det internt bråk om än ditt, än datt. Det kanske är bra, det kanske är ett tecken på att interndemokratin trots allt fungerar hyfsat, att det är ganska högt i tak om inte annat.

Men det tar på krafterna.

Så är det förstås fortfarande bittert att vi fick hela 0,65 % i riksdagsvalet i höstas. Än mera bitter är insikten att det gick så för att folk inte vet vad vi står för, och att de som röstade på oss i EU-valet gjorde det bara för att vi populariserades i media i samband med Spectrial I. Det handlade alltså bara om fildelning, för dem.

Och Spectrial II är tydligen en icke-händelse utanför våra led.

Så har vi Liberaldemokraterna som försvagar oss ytterligare genom att vinna våra libertarianska medlemmars sympatier, jag önskar dem all lycka men det lämnar PP ännu mer sargat...

Jag är trött.

Trött på att försöka få folk att intressera sig för sina rättigheter.
Trött på folk som inte fattar att de största partierna faktiskt har övergett sina egna ideologier, och att argument som kanske var vettiga på 70-talet bara är mischmasch idag.
Trött på polisen som skiter i allt bara de får bura in fler.
Trött på jäviga domare och åklagare som tillåts använda "bevis" som mycket väl kunnat fabriceras på åklagarens kontor.
Trött på internt käbbel i partiet.
Trött på organisatoriska detaljer.
Trött på troll.
Trött på tjockskalliga journalister som rusar man ur huse för att försvara idioten Vilks men som inte ids skriva en rad om FRA, IPRED eller DLD. Eller något substantiellt om Spectrial för den delen.
Trött på folk som kallar sig liberaler samtidigt som de lägger fram eller applåderar populistiska förslag som är antiliberala, och sedan blundar, slår sig för öronen och skriker när man försöker påpeka detta.
Trött på att befolkningen blir allt äldre, och därigenom alltmer domineras av okunniga och ointresserade bakåtsträvare.
Trött på "Så vad röstar tant på då? -Nazisterna!" i verkligheten. (Med det menar jag att man pratar med folk och tror att de är med på noterna och sedan visar det sig att man har hällt vatten på en gås...)

Var finns energin? Var finns visionerna nu? Vad är det för mening för mig med att fortsätta kämpa? Allt verkar ju ändå vara kört.

Så, nej. Jag orkar inte läsa förslag till höger och vänster. Jag orkar inte informera mig och ta ställning. Jag hade därtill mycket väl kunnat falla för Ricks list, enda anledningen till att jag inte gjorde det var att jag fortfarande inte orkade gå in och rösta.

I det avseendet är Rick en mycket dålig partiledare; varje gång man tycker att läget i/för partiet börjar kännas stabilt, lyckas han skapa nya (ofta men inte alltid interna) kontroverser... och man tänker "åh nej, inte nu IGEN".

söndag 3 oktober 2010

Fruktan - Säpos vapen?

Säpo har höjt hotnivån från 1 till 3 på en femgradig skala. De vill inte specificera varför.

Slutsatsen man kan dra av detta är ganska uppenbar: det finns inget särskilt hot. (Se Uppdatering 2 nedan; men stå ut med mig, jag tycker åtminstone själv att det mesta jag skriver här är relevant ändå.)

Så varför höjer man nivån?

Jag börjar känna mig som en foliehatt. Men allvarligt talat: vad kan det vara?

Börjar USA:s terroristskaparpolitik ge utdelning?

Knappast, inte på så vis att det ökar hotet för oss. Eller? Vad gör våra trupper i Afghanistan? Häller de vatten på talibanernas kvarnar? Vad gör de?

Hur ser det då ut med terrorismen i Sverige?

Följande har jag hittat på Wikipedia:

  • Lars Vilks. Har man en övertygelse om att alla ska ha en självklar rätt att uttrycka sina åsikter, är detta en av dem, som sätter övertygelsen på prov. Värre idiot får man leta efter. Men han har faktiskt lyckas ådra sig hot och mordförsök, och därmed lyckats skapa terrorism. Men å andra sidan lär det ju knappast ha varit någon större utmaning ens för Säpo att räkna ut att det finns en konkret hotbild mot karln, och de lär inte ha behövt kränka våra medborgerliga rättigheter på kuppen heller.
  • Runar Søgaard. Snillena haglar, men som sagt, de har faktiskt rätt att vara dumma i huvudet. Han har tydligen bara lyckats bli hotad. Inte heller i detta fall krävdes några stordåd för att Säpo skulle kunna identifiera hotet.
  • Några palestinier ska ha dömts för en serie bombdåd i Stockholm, Köpenhamn och Amsterdam under 1985-86. Jag var 19-20 år då, men kan ärligt inte påstå att jag minns något om detta. Jag var fan inte rädd för att röra mig på stan (i Stockholm) i alla fall.
  • 1975 ockuperades Västtyska ambassaden i Stockholm av Röda-armé-fraktionen, också känd som Baader-Meinhof-ligan.
  • 1998 försökte några samer spränga en kraftledning för att stoppa den fria småviltjakten på fjället. Det var en central kraftledning som skulle ha gjort stora delar av södra Sverige strömlöst.
  • Mats Hinze förökte stoppa OS i Stockholm 2004 genom en massa attentat i mellansverige runt millennieskiftet. Tanken var att sabotagen skulle avskräcka IOK. Huruvida det hade med Hinzes attentat att göra eller ej vet jag inte, men OS 2004 hölls i Aten.
  • 1940 genomfördes ett mordbrandsattentat mot tidningen Norrskensflamman.
  • 1908 sprängde några svenskar en bomb på fartyget Amalthea, där brittiska strejkbrytare förvarades.
That's it. Svensk terrorhistoria.

Möjligen skulle Palmemordet kunna ha sin plats i den här listan, men på grund av utredarnas gränslösa inkompetens kommer vi aldrig att få veta om det mordet ens hade politiska motiv.

Så, vad är det vi är rädda för? Det kommer alltid att finnas stollproppar i vårt land, som är beredda att använda olika grader av våld för att försöka få igenom politiska förändringar.

(Uppdatering 2: Okej, avsnittet nedan förlorade något av sin relevans i och med att hoten visade sig verka ha substans, men även substantiella hot kan användas för att lura oss att acceptera det oacceptabla, så håll ut!)

Och vad är det vi ska vara rädda för, för rädda ska vi tydligen vara, det är vad Säpo säger. Vad?

Det där osäkra, inte så konkreta hotet som gör oss spaka?

Så att man kan införa nya repressiva lagar? Driva igenom datalagringsdirektivet? ACTA-avtalet?

Som sagt, vad är det mest trovärdiga alternativet - att det finns ett reellt hot eller att de vill att vi ska vara tysta och spaka när de tar våra rättigheter ifrån oss?

Vårt bästa skydd mot terrorism är naturligtvis att se till att folk inte känner den desperation som krävs för att börja ägna sig åt terror.

Alltså: bekämpa fattigdom och orättvisor.

Och snälla, kom ihåg: övervakning stoppar inga terrorister. Terroristerna är naturligtvis de första att lära sig att kryptera sin kommunikation så att FRA inte kan tyda den (vilket är gratis och enkelt).

Och dessutom, vill de skada oss, hittar de alltid ett sätt. Alltid.

Så. Ge dem ingen anledning att hata oss till att börja med.

Ok, det kommer alltid att finnas någon som hatar oss på mer eller mindre goda grunder.

Men vi vill väl leva i ett samhälle och en värld där människor stöttar varandra och lever sida vid sida i fred och frihet, oavsett?

Så låt oss sträva ditåt och bekämpa terrorismen genom att slå mot roten till det onda, i stället för att göra såväl andra som oss själva till terrorister med repressiva lagar och aggressiv krigföring.

Bloggposten skulle kunna vara slut här, men jag vill än en gång länka till Curt Jonssons lysande inlägg - fruktan är inte någon bra drivkraft. Vi behöver orädda människor för att skapa en bättre värld.


Uppdatering 1: här finns en text av Hans Lindblad, som handlar om varför FRA-lagen är en styggelse för liberaler. I slutet av texten tar han upp varför terrorism inte motiverar övervakning, ens om terrorismen skulle vara ett reellt problem.

Uppdatering 2: Nu påstås det i nyheterna att al-Qaida ska ha hotat med att göra attentat mot infrastruktur i Europa. Så det kanske fanns substans i höjningen av säkerhetsnivån i alla fall. Men det innebär inte nödvändigtvis att våra politiker kommer att försitta chansen att ta en bit av vår frihet. (Tillbaka till texten)

lördag 2 oktober 2010

Jag börjar falla för optimismen...

Jag läste just en lysande artikel av Curt Jonsson om att vara orädd, och om hur världen styrs av rädsla.

Drog mig till minnes en artikel om optimism, men kan inte hitta åt den igen. Jag trodde jag läste den på Sagor från livbåten, men jag hittade den inte där.

Men Curt hade helt rätt i en sak: man får inget gjort genom att sitta och vara rädd och/eller ha ångest över att man inte vet i vilken ände man ska börja.

Sedan kan man få en handlingsförlamande ångest t.ex. av neuropsykiatriska funktionshinder såsom Asperger, ADHD osv.

Själv har jag ADD och kan nog behöva lite medicin för att få väck ångesten, men jag är inte helt handlingsförlamad för det; många gånger fixar jag - alldeles utan medicin - det där med att bara sätta igång.

Så ok jag har en i allra högsta grad fysisk ursäkt för att vara lite handlingsförlamad ibland men det hindrar mig inte från att försöka tillämpa en mer positiv syn på tillvaron.

Jag vet ju av egen erfarenhet exakt hur det är när man står inför ett problem och bara ser alla möjligheter. Och att man i det läget, hur klichéartat det än låter, faktiskt nästan alltid lyckas lösa problemen.

Jag har naturligtvis också egen erfarenhet av att stå inför ett problem och bara känna ångest. Nu vore det orättvist att påstå att man inte kan lösa några problem på det viset, jag har faktiskt emellanåt trotsat min ångest och mitt tunga hjärta och skridit till handling i alla fall.

Men det har snarare varit undantag än regel.

Men Curt har en tydlig poäng också som jag ännu inte berört, även om jag varit i närheten: rädsla styr väldigt mycket i vårt samhälle. Rädsla för att inte kunna tjäna ihop sitt uppehälle, rädsla för att inte klara sig som utförsäkrad, rädsla för att bli av med det man lyckats tjäna ihop...

Dålig utgångspunkt.

Att utan rädsla se att något inte står rätt till och skrida till handling och göra något åt det, det är vad som kan bygga oss en framtid.

Och nej, du kan inte sitta och vänta på att någon annan ska göra det åt dig.

Var inte rädd. Gör.